Ett motivationspiller

Jag samlar på kloka ord. Kan verka klyschigt, men jag tycker det är helbra.

Skrivlust kittlar i fingrarna

Ja, vi får se vad det blir av det här. Men jag har lust att skriva. Nu är jag hemma i Umeå och läser sista terminen på utbildningen som ska förvandla mig till sjuksköterska, så det här är inte längre en reseblogg. Jag vet inte riktigt vilken typ av blogg det är eller kommer att bli, men det är ett utrymme på internet för mig att använda bokstäver och få ner saker i mitt huvud på pränt.

Dåså. Det om detta. Nu svalde jag just det sista av kaffet från Kahl's och ska ta mig att skriva lite på diskussionsdelen av min C-uppsats som handlar om bemötande inom akutsjukvård.

Måndag är det och det är precis vad det känns som att det är.

Hemfärd

I augusti förra året var jag i Barcelona med Linnea. Vi hade just ätit tapas, diskuterat livets stora och små frågor. Plötsligt utbrister jag "helvete också, vet du vad jag måste göra? Åka till Australien" och på den vägen är det. Idag är det dags för hemfärd från Australien, i runda slängar har jag varit här 4,5 månad, åkte från sverige en kall dag i slutet på januari. Oj, vilka upplevelser som följer med mig hem, det är värt tusen gånger mer än alla pengar som skulle kunna ha legat kvar på mitt sparkonto om jag valde den enkla vägen och stannade hemma.

Det här blir det sista inlägget här på ett tag. Kanske skriver jag mer här någon gång i framtiden, men inga löften utlovas. Om sisådär två dygn är jag hemma i kära Västerbotten. Det blir bra det.

Vi ses snart! Stora kramar!

Imorgon

Åker vi hem. Till Sverige. Märkligt, tråkigt och bra på samma gång...

Hej och hå

Nu är Linnea och jag i Cairns, fina fisken. Åker till Sydney den 6 juni och till Sverige den 10 juni. Kommer hem till Västerbotten den 12e. Så ni vet var vi håller hus!

Idag har vi sett på bio, http://www.imdb.com/title/tt1684925 , sorgligt värre. Men fint.

Det om detta. Vi ses och hörs!

Jag plockade stjärnfrukt

Jag ar en cowgirl

Jag och Linnea ar i Julia Creek pa en ranch med runt 1000 kor, 20 hastar, 10 getter, 6 hundar, hons och en liten kattunge. Vi har det valdigt bra, vi far gora sa himla mycket olika saker har om dagarna. Vallat runt kor har jag gjort en hel massa bade med fyrhjuling och hast. Men ocksa kora traktor, marka kalvar och sant. Cowboyliv nar det ar som bast. Och ja, det ar precis som att vara mitt i en westernfilm, alla svar som om det inte fanns en morgondag, det ats massor av kott, dricks vin och ol och de allra flesta har boots, skjorta och cowboyhatt. Gillar't skarpt!

Pa fredag aker vi harifran, har da varit har i tre veckor. Tiden flyger ivag! Och pa tal om tid sa ar det nu exakt tre veckor kvar pa australiensk mark. Himmel och pannkaka! Det riktiga livet tar snart vid. Det blir bra det ocksa, men nu galler det att fa ut mesta mojliga av de tre veckor som ar kvar :)

Ta hand om er!

Lägesrapport

Nu är jag oc Linnea återförrenade efter fem veckor på varsitt håll! Imorgon åker vi till Julia Creek tillsammans, 12 timmar tågresa inland från Townsville. Det blir spännande! Allt är väl med oss båda, vi är lite mer solbrända än senast vi sågs, men förutom det så kunde vi känna igen varandra på tågstationen idag.

Vi får se hur mycket mottagning och internet vi har ute i ödemarken. Om vi inte hörs så är det på grund av brist på det, inte nödvändigtvis att vi blivit uppäta av en ilsken kängru (vilket är högs osannolikt också med tanke på att de är vegetarianer).

Lev och må vänner!

Utsikt från altanen där jag bor några dagar

Lite lätt panik

Idag om sex veckor står jag på svensk mark igen. Kan någon stanna tiden?

Dykguiden Richie

Segling

Åter till fast mark under fötterna

Har varit på fantastisk trevlig segling i från fre till idag söndag. Gjorde två dyk med tuber och det var helt otroligt vilken upplevelse det var. Jag var orolig att mina öron skulle krångla med tanke på att jag har haft öroninflammation och sånt skräp, men det gick lyckligtvis helbra. Jag känner inte riktigt igen mig ajälv när jag s mig i spegeln, röd om kinderna och nästan blond i håret, det var tvärtom när jag kom till Australien i januari. Men sol är väl en bra sak har jag hört.

Innan jag svamlar till det mer är det lika bra att jag börjar avrunda. Är så trött att jag knappt vet vad jag heter, men efter först en natt på buss och sedan två nätter på en gungande, gnisslande båt så är det nästan fair enought. Imorgon åker jag och hälsar på Jan och Hugoh som är vänner till min nya vän Randall som även var host på senaste WWOOFstället. Jag har absolut ingen aning om vart jag kommer att hamna mer än i en ort som kallas Ingham, men är helt säker på att det blir hur bra som helst - för jag litar på Randall.

Svammel svammel. Men vi hörs. Nu ska jag vika tvätt och soova.

Ut på böljan den blå

Segling till Whitsundays två dagar och två nätter. Yey :)

Förövrigt börjar verkligheten komma ikapp lite, IKSUs sommarschema är nästan spikat så jag vet vilka pass jag kommer att instruera och inom sinom tid kommer nog även jobbschemat till akuten. Blir lite kallsvettig av tanken på att lämna Australien, samtidigt som jag ser fram emot att komma hem. Märkligt. Men när jag sa hejdå till alla fina människor utanför Brisbane så sa jag "vi ses" och verkligen menade det. Så jag kommer tillbaka. Var så säker.

Hur som haver hörs vi på söndag när jag kommer tillbaka från seglingen.

Ha världens bästa helg,
Tjoflöjt!

Att vara det svarta fåret

Jag satt i en av fåtöljerna i den enda fåtöljgruppen som finns på hostellet. Läste bok, drack te. Det kommer en grupp nya människor, en efter en, men istället för att prata med mig eller sätta sig i någon av de lediga fåtöljerna bygger de en egen, ny, grupp av diverse sittmöbler. Så nu sitter jag ensam i en stor grupp av fåtöljer och bredvid står en en nybyggd, provisorisk sittgrupp full av människor.

Lustig känsla. Ser jag farlig ut? Bitsk? Tydligen.

Jag fortsätter att läsa min bok och dricka mitt te. Bryr mig inte ens lite, men det var verkligen som att vara mitt i en studie i socialpsykologi.

På en strand på en ö

Keppel Island närmare bestämt. Lugnt, fridfullt och fjortisfritt. I det närmaste backpackerfritt. Himla trivsamt. Nu sitter jag på stranden och väntar på solnedgången.

(ja kerstin, de finns nog representerade i alla länder...)

Stämningen och jag

Sitter på bussen med sikte norrut. Mot ännu varmare väder och närmare ekvatorn. Nå så jävulst trött jag blir på stämningen i den knökfulla backpackerbussen. Eller Greyhoundbussen, men det är ju i princip bara backpackers här. Har ett par fjortissvenskar i sätet bakom mig och jag kan inte göra annat än plugga in musiklurarna i öronen och tänka på annat. Tack till högre makter att jag allra oftast slipper dylikt umgänge. Jag är för gammal, eller snarare för tråkig, för att uppskatta "iiiiihhhh hihi åhhh assssså ja va ba sååå packad meeeeen såg du åhhh såg du huur snyyygg han va rå? Tihihihi"

Life is beautiful

På Fraser Island

Jag fick det här mailat till mig

Och visst är det klokt?

Det har varit tyst här

Jag skrev precis ett inlägg, men det försvann i cyberspace. Irriterande. Men jag har det bra. Jag har rest själv i snart en månad, men någon gång nästa vecka strålar jag ihop med Lnnea igen. Tillsammans åker vi då ut till en stor farm i Australiens inland. Googla "julia creek australia" för lite bilder från stället vi ska till. Fränt va?

För övrigt så är jag idag lycklig över att ha lyckats köpa ett par Lee-jeans för 30 dollar istället för det ordinarie priset 159. Hoho i glädjeluren. Och äntligen kan jag slänga mina noppriga gammeljeans som jag släpar runt på.

Har såklart massor att förtälja, men det får bli en annan gång. Nu är jag trött och ska sooova.

Puss o kram!

Om livet

Internet har varit väldigt begränsat på sistone, men nu har min själsfrände Linnea hjälp mig på distans genom att ladda på min telefon med någon internetgrej. Hur som haver har jag obegränsad tillgång till facebook och twitter, men allt annat begränsat. Knepigt, men det är bara att go with the flow. Därför finns jag på facebook mest ett tag framöver. Och det är pilligt att skriva på telefonen, så uppsatserna får vänta till senare. Summa summarum kan jag säga att jag har det precis hur bra som helst, det är nästan så att jag måste nypa mig i armen för att förstå att det inte är en dröm. Vad jag förstår har Linnea och Mattias det också finfint, de har kommit ganska långt norrut vid det här laget. Så ni kan andas ut, ingen anledning till oro över oss hemma i Svea Rike. Hoppas att ni alla har det strålande, stora kramar.

I en saga

Farmen jag bor på nu är något långt utöver det vanliga. Internet är en sak som är väldigt bristfälligt, det är väl den enda nackdelen. Huset vi bor i ser ut att vara plockat direkt från en barnsagobok, det är riktigt fränt. Igår arrangerades brasiliansk fest och det kom över massor av trevliga människor, jag blev nästan kär i en uraustralienare med solbränd näsa och dreadlocks, men oturligt (eller lyckligtvis, om du frågar min mamma) så åker han till Siri Lanka och reser runt om två veckor och jag lär aldrig någonsin se honom igen. Men jag har erbjudit mg att lära honom att åka skidor i Sverige, så man vet aldrig ;)

På gården finns en get beter sig som en förklädd hund och lite höns som ger husbehovet av ägg. Maten är vegetarisk och hälsomedveten, men det hindrar inte att ibland dricka rödvin och äta choklad till trefika.

Mitt öra är bättre, men jag har fortfarande lock för det. Jäkligt irriterande, men jag försöker vända det till någonting positivt: Jag blir ännu bättre på att lyssna på engelska. Alltid något.

Klockan är bara åtta på kvällen här, men jag ska stupa i säng. Det är ju en dag imorgon också. Och den börjar klockan 6.30 i det lilla yogahuset som finns här för att väcka och stretch ut min kylskåpsstela kropp (medan de andra gör stetchövningar som gör att min haka mentalt landar i golvet med en duns).

Godnatt, mates!

Nästa äventyr

Inorgonbitti tidigt i ottan lämnar jag Brisbane och åker ut på en gård någon timme härifrån för att jobba. Som jag har tjatat om tidigare delar jag och Linnea nu på oss och vi får se när vi möts upp igen. Jag har ingen aning om hur mycket möjlighet jag har att använda internet, så om det blir dåligt med uppdateringar härär det därför.

Öroninflammationen hänger kvar och mitt hälsotillstånd har sett ljusare dagar. Men med hjälp av paracetamol och lite god vilja så blir allt nog himla bra ändå. På lördag vet jag att det ska arrangeras en brasiliansk fest på gården, hoppas verkligen att det blir hur bra som helst. Nu ska jag gå och inhandla lite schampoo, säga hejdå till vår tyska vän Kathy och packa ihop ryggsäcken för nya mål.

Ha det gott, kram på er!

Hur har du det?

Berätta! Skicka ett mail, sms eller röksignal - se högermarginalen för adress och nummer!

Ojdå

Jag sa att gnällstunden var över och fortsatte gnälla om budgie smuggler-gubben. Ooops.

Idag

Jag gick till läkaren för mitt öronproblem idag. Antibiotika i tio dagar och några örondroppar fick jag på recept. Tacktack, känns sådär att äta ännu mer antibiotika, jag börjar snart se ut som ett vandrande antibiotikapaket men hälsan måste ju alltid komma i första hand osv osv. Hoppas verkligen att det hjälper och inte är något annat trams, för seriöst, det är galet irriterande att knappt höra på ena örat och att ha ont. Men nu är det färdiggnällt. Det är inte synd om mig.

För övrigt har vi varit en sväng på ett museum idag och fått en liten dos av det kulturella, so to speak. Imorgon ska jag tvätta och förbereda för att åka till farmen på fredag. Linnea känner lugnet i Brisbane och hänger här minst en vecka till.

Nu ska jag knata hem till vårt rum och sova. Den här gången var det faktiskt lite knepiga grannar, bland annat en karl som kallar som Arnie, är i fyrtioårsåldern och går runt i rummet i enbart budgie smugglers (aka. Speedos). Knepigt. Tur att han åker imorgon, det är nästan en anledning att fira.

Båtliv

Lea and I

Brisbane by night

Fint!

Brisbane

Nu har vi anlänt, i staden som jag har hört att vi lika gärna kunde hoppa över. Jag tror att vi kan trivas här trots allt. På fredagmorgon delar jag och Linnea vår resväg och jag åker ut till en familj utanför Brisbane och WWOOFar (jobb runt 4 tim/dag i utbyte mot mat och boende), där stannar jag i en vecka eller två. På måndag kommer Linneas pojkvän hit och stannar en månad i Australien, så de reser ett tag på egen hand så får framtiden utvisa var och när jag möter upp dem igen. Känns konstigt att snart säga hejdå till Linnea för ett tag, vi har levt så otroligt tight i två månader nu. Men det blir nog bra ändå, vi ska ju orka medvarandra även sista delen av resan, så en paus är kanske en bra sak, även om jag får lite lätt separationsångest vid blotta tanken.

Hur som haver så är jag lite emlig idag. Mitt ena öra har en hörselgång som är helt igensvullen och det är galet irriterande att känna sig döv och ha ont i örat. Och det pinsamma i den här historien är att det hela barkade lös när jag försökte sova med hörselproppar i natt. Hur kan man misslyckas så radikalt med hörselproppar? Mina öron är i och för sig känsliga sedan tidigare och som av en händelse hade jag till och med med mig Teracortildroppar (kortison för öronen), så jag kör en kur och hoppas på det bästa. Ger det sig inte på någon dag måste jag nästan gå till en vårdcentral, för det är inte riktigt hållbart det här. Åh. Verkligen dubbeltypiskt. Men så kan det vara.

Ikväll ska vi se på bio, Hotell Marigold tror jag att den heter på svenska. Vi hoppas på en storslagen filmupplevelse. Men först blir det middag, idag serveras tortellini.

Hoppas ni har det gott, kram på er!

Ett bra ställe

Vi har det riktigt bra här i Surfers Paradise och när man är på resa blir det extra påtagligt hur viktigt det är att kunna släppa taget och gå vidare - fastän man har det väldigt bra. Så morgondagen innebär ryggsäckspackning, utcheckning, Greyhoundbuss till Brisbane, incheckning på nästa hostel och göra sig hemmastadd i de nya omgivningarna. Jag hoppas och tror vi kommer att få riktigt bra dagar även där.

Att vara backpacker, i en annan tidszon och klantighet

Nu är vi framme i Surfers Paradise. Jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig, men inte trodde jag att det skulle vara såhär galet stort! Det är ju skyskrapor i centrum för bövelen! Vårt hostel ligger lite malplacerat utanför centrum nära ett stort lyxhotell som tydligen var det finaste på Guldkusten eller något sånt. Så runt oss ligger några väldigt fina kvarter med butiker som riktar sig till en målgrupp kanske tusen ekonomiska steg ovan backpackernivån. Jag tänker att alltid så retar det väl någon att vi går runt och ser ut som luffare i jämförelse. Stranden är precis hur lång och fin som helst och ligger ett stenkast härifrån, det är en väldigt bra sak.

När vi åkte hit passerade vi gränsen mellan New South Wales och Queensland och däremellan råkar det vara tidsskillnad, så vi vred tillbaka klockan en timme. Dessutom viskade en fågel i mitt öra att ni hemma i Svea Rike ändrar till sommartid i helgen och vrider fram klockan en timme. Det innebär att det istället för att vara 10 timmar mellan oss och er numera snart är bara 8 timmars tidsskillnad. Visst känns det som att vi kom lite närmare varandra? Nej, kanske inte ändå. Men det kan vara bra att veta.

Idag tog jag än en gång medalj i klantighet. Inne på hostelrummet råkar jag i all hast snurra in ena foten i bandet till min väska när jag skulle gå ut och på något sätt tar jag ett skutt innan jag hunnit falla till marken i ren självbevarelsedrift för att trassla ut det, men skuttet innebär bara att mitt fall blir ännu högre. Med båda knäna tar jag emot smällen. Grattis mig, jag förärades med stora blåmärken, skrapsår och en smärta som är självförvållad och onödig, men ack så smärtsam. Men jag är ju tjejen som på jobbet kan riva ut lådorna till stickvagnen på golvet (tack Kenny för att du hjälpte klanten att plocka upp eländet), bränna 12 plåtar hemmagjorda cookies i ugnen (ja, det var en stooor ugn och hade tagit sjukt lång tid att rulla de flera hundra cookiesarna), stuka foten efter en halkning på ett oknutet skosnöre och därefter hoppa på kryckor i flera dagar och höjden av klantiga klantigheter jag kommer på just nu att jag gjort var när jag istället för att ta bussen hem till Vännäs från Umeå åkte till Hörnefors. Och det värsta av allt var att jag inte märkte av mitt misstag förrän jag var framme i Hörnefors! Moloket satt jag innanför ICA:s dörrar tills pappa kom och hämtade mig och körde mig hem.

Hur som haver. Det är dags att sova. Hoppas ni har en bra helg! Hörde att min familj skulle på vintermarknad i Åsele. Känns galet avlägset, men så kan det vara när man är mitt i sommaren på andra sidan jorden.

Såhär reser vissa backpackers

Och nej, hon är inte 12 år gammal. För att inte åka dit för hets mot folkgrupp nämner jag inget ursprung på backpackern, men man kan säga som så att jag ser ett mönster...

Nu bar det av mot nya mal

Idag aker vi vidare fran Byron Bay till Surfers Paradise. Har nyatit lunch och snart hoppar vi pa bussen. En och en halv timmes bussresa kanns vid det har laget som rena barnleken! Vi borjar bli hardade! Vi blir dar tre natter, sedan ar det Brisbane som galler.

Det om detta. Nu ska vi ga och hamta vara megastora ryggor och slapa dem till busshallplatsen.

Vi hors, kram pa er alla raringar!