Trots att väckarklockan började låta förfärligt hemskt redan halv sex imorse är jag vid gott mod. Den här midsommaraftonen har varit alldeles lysande. På jobbet har alla varit glada, några kollegor var och plockade blommor att ställa på borden och solen har strålat från en alldeles blå himmel. Jag, iklädd foppatofflor och landstingets arbetspyamas, gick en rullstolspromenad ute på sjukhusområdet med en svårt cancersjuk, men väldigt trevlig, dam. Hon kommenterade vår lilla utflykt som "välgörande för både dig och mig" och hon anar nog inte hur rätt hon hade.
När arbetspasset var till ända packade jag ihop mig, mina prylar och drog till föräldrahemmet. Deras altan är ju helt oumbärlig. Piggelin, tvätthängning på utomhustorkvindan, tidningsläsning och allmänt en skön känsla av att midsommar är fantastiskt.
Familjen är bortbjudna, så det är bara jag och Chabo the dog som håller ställningarna här i huset ikväll. Vi har just varit ute på promenad i kvällsolen och nu ska jag kika på film. Snart måste jag sova, är vansinnigt trött. Det blev en oambitiös midsommar, men ack så värt ändå.
Jag är svårt nöjd.
Och jordgubbarna! Jag glömde nämna dem. Åh, så ljuvliga.
Tämligen välklädd och onekligen fräknig midsommarfirare.
I mitt område har någon varit extra fiffig och skapat en midsommarstång på en befintlig skylt. Lysande! Varför göra mer arbete än nödvändigt? 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar