Då min innergård råkar vara fylld av kids som just nu har tävling om vem som kan skrika i högst stämma under längst tid får min kropp inte ens ro av att vara inomhus med balkongdörren öppen. Brassestol får nog bytas ut mot promenadskor. Eller så går jag ut, hytter med näven och säger några väl valda ord, för att ge uttryck för den sura kärring som ibland sägs bo i mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar