01 Presentera mig själv

Camilla är som bekant namnet på undertecknad. Sandra är mellannamnet som kommer före mitt tilltalsnamn i ordningen, därav adressen till bloggen. Jag föddes en midsommarvecka för 22 år sedan, på en tisdag. Växte upp gjorde jag i ett litet samhälle med knappt 10 000 invånare, tryggare kan ingen vara sägs det. Mamma, pappa, dotter och son i en tegelvilla. Jag tycker om att baka och att laga mat, även om det är intressen som hamnar i skymundan dagar och veckor som är fulltecknade med annat. Detta är någonting jag mången gång har bestämt mig för att jag ska ändra på och tänker att "från och med nu ska jag minsann laga riktig mat flera gånger i veckan". Men livet rullar på och jag hamnar åter i ett träsk med makaroner, gröna ärtor och omelett var och varannan dag. Det är inte kunskap det är brist på, snarare energi. Jag har, tro det eller ej, jobbat som kock på Abisko Turiststation ett par säsonger. Det var roligt på mer än ett sätt och jag kan längta tillbaka till den enkla säsongslivsstilen då man som mest funderar på vilken tur man ska göra under nästa ledighet. Eller i och för sig är det många som dras med funderingen om vad man ska göra dagen då säsongen är över och man måste ta sig ur bubblan, om än det ibland bara är en begränsad tid fram tills nästa säsong börjar.

Jag vet inte om jag ska kalla det hobby, intresse eller kanske rent utav livsstil, men träning och friluftsliv ligger mig väldigt nära hjärtat. Med risk för att det kan tolkas som att jag försöker låta som en högtravande så är det tystnaden, den storslagna naturen och känslan av människans litenhet som gör att jag älskar att vara ute och frilufsa. Vandring, skidåkning eller vad det nu än må vara. Träna har jag alltid gjort, även om det har varierat i vilken form. Fotboll och innebandy har jag spelat i många år, även om jag aldrig blev riktigt så bra som mitt inre önskat. Löpning har jag sysslat med, men det var mest fram tills mitt korsband gick av. Det var även då jag började trappa ner med bollsporterna. Styrketräning fick jag upp ögonen för under mitt år av rehab från korsbandskadan. Numera bor jag fyra minuters promenad från vad jag har hört är en av Europas största träningsanläggningar, så det blir en hel massa gruppträning. Och vad är det då jag gillar så förbaskat mycket med träning? Inget annat än adrenalinkicken och känslan av välbefinnande. Och en hel del gemenskap blir det ju också, vilket är en trevlig bonus.

Om dagarna pluggar jag till sjuksköterska. Det blev det efter väldigt mycket utbildningsångest. Mycket för att man får arbeta direkt med människor och det finns väldigt stora möjligheter till variation inom yrket då det är så väldigt brett. Eftersom jag är en rastlös själ som person passar det alldeles utmärkt. När jag inte pluggar, tränar eller träffar vänner finns chans att du hittar mig på stadens sjukhus där jag jobbar extra som undersköterska.

Det blev en hel novell om vem jag är, avslutningsvis kan jag tillägga att bland det godaste som finns att äta är en skiva surdegsbröd, smör och västerbottensost. Gärna en god kopp kaffe till.