Att tänka utanför boxen

Det är ju det man ska göra, sägs det. I höstas ramlade jag över en annons om att de skulle anordna en utbildning till spinninginstruktör på stället där jag brukar träna. "Jaså?" var min första tanke, det lät lite spännande. Men sedan gick det någon vecka och jag tänkte inte så mycket mer på det. Då, en förmiddag, kom jag på det igen. Efter en övervägning om vad jag hade att förlora skickade jag in min anmälan och betalade densamma i ett svep. Jag gick utbildningen och fick en långhelg som följdes av väldigt ömma ben och ett huvud som var fyllt med massor av ny kunskap. Även om jag har tränat mycket spinning som deltagare är det något annat att sitta där framme med allas blickar på sig i en instruktörsroll.

När jag hade utbildningen bakom mig gick det ett par veckor utan att jag gjorde någonting alls av min nya kunskap, mer än lyssnade efter lämplig spinningmusik. Sedan hade jag hämtat mig ur den mentala urladdningen utbildningen innebar. Jag gjorde ett spinningpass, fick hjälp av en kompis att ordna ett mixerprogram till datorn för att ordna fina övergångar mellan låtarna och ringde runt till träningsställena här i stan. På ett par ställen fanns det inget behov, men på ett tyckte de att jag skulle prova att hålla ett ordinarie pass på deras schema, med vanliga deltagare. Sagt och gjort. Jag tränade in musiken till mitt pass som sjutton och provcyklade det själv säkert femton gånger innan. Sedan var den stora dan kommen, två andra instruktörer var med i salen för att bedöma och de filmade även in hela passet. Nervöst. Det kändes som en fyrtiofem minuter lång audition. Eller kändes som, det VAR en fyrtiofem minuter lång audition.

"Tack så mycket, vi hör av oss!". Tack, tack. Efter passet gick jag och firade med en Subwaymacka och andades ut. Även om jag inte visste vad deras slutgiltiga bedömning skulle bli hade jag gjort min insats så gott jag kunde och nu låg saken inte längre i mina händer.

Den som är gruppträningsansvarig ringde i början på veckan och tackade för ett väl genomfört pass och igår skrev jag på anställningsavtalet.

Kontentan av den här berättelsen: Ingenting är omöjligt. Gör det magkänslan säger till dig att göra. Tänk utanför boxen och de vanliga ramarna. Våga tänka nytt. Tro på det du gör och gör det fullt ut. Man lever bara en gång.

Avslutningsvis: Har du tips på spinningmusik, lägg gärna till den på den här spellistan. Tack!