Ögonstenen

Ni kan andas ut

Lammet som vi räddade ( http://sandra-camilla.blogspot.com.au/2012/02/om-min-dag.html ) mår nu mycket, mycket bättre.

Lite visdom vi lärt oss här

what garlic is to food
insanity is to art

Fågel, fisk eller mittimellan

Gött liv

Linnea, värmen och vattnet

Dagens jobb

Om framtiden

På onsdagkväll åker vi vidare mot nya mål, nämligen till Merimbula som är ett litet samhälle vid havet någon timmes bussresa från farmen där vi är nu. Där stannar vi åtminstone några dagar och eventuellt tar vi också dykarcert där. Därefter åker vi ner till Melbourne, hänger där någon vecka och sedan är tanken att vi ska hitta något billigt flyg upp till Sydney igen för att fortsätta med buss upp efter östkusten med Cairns slutmål.

Idag har vi även lyckats boka om flygbiljetten hem till Sverige så att det ska passa med sommarens jobb för landstinget. För ja, även jag har bestämt mig för att vara i Umeå i sommar. Så den 11 juni, strax före midnatt, är vi åter på svensk mark. Nu återstår bara att boka inrikesflyg både i Sverige och Australien, från Cairns till Sydney och från Stockholm till Umeå.

Det om detta.

Nu ska jag klia på mina myggbett och kolla på Sound of Music.

På promenad

Jag gillar får

Söndagslåten

Nomineringar:

Lou Reed - Perfect day
Lasse Lindh - Du behöver aldrig mer vara rädd
A Camp - I can buy you
Lars Winnerbäck - Söndag 13.3.99
Blackmore's Night - Castles and dreams
Nik Kershaw - The Riddle
John Mayer - Gravity
Carl Johan Vallgren - Lycklig
Damien Rice - The blower's daughter

Lyssna, känn in känslan.

Vilken röstar du på som bästa söndagslåt?
Skriv din åsikt som en kommentar! Tipsa gärna också om annan musik med "söndagsfeeling".

Varför? Bara av den enkla anledningen att söndagar är en av veckans allra bästa dagar. Lugnt, avstressat och sådär alldeles perfekt. Om man är i Sverige, Australien eller varsomhelst i världen spelar mindre roll, känslan är universell.

Söndagskänsla

Jag och Linnea hade inte räknat med att vi skulle få några lediga dagar alls här på farmen - när man jobbar runt fyra timmar om dagen känns det som att man är ledig galet mycket ändå. Och när jobbet innebär att valla får, klippa till skogsbärsbuskar och koka äppelmos känns det ändå knappt som att man jobbar fastän man gör det. I fredagskväll satt vi och pratade om det och för Wayne och Angela var det helt självklart att vi skulle vara lediga hela helgen. Bra där. Igår var vi på stranden en stund, men det var för varmt (!) för att stanna jättelänge. På vägen hem stannade vi till på ett glasshak som drivs av en italiensk familj i det lilla samhället. All glass görs från grunden på stället och det var verkligen något utöver det vanliga. På kvällen lagade jag och Linnea middag, med svenskt tema som utgångspunkt serverade vi köttfärsbiffar, morotsstuvning och kokt potatis. Gott och uppskattat! På kvällen var det sen dags för Christine, den tyska WWOOFaren, att åka härifrån vilket kändes lite tråkigt, men så är det ju i livet. Folk kommer och går, man får vara tacksam och ta vara på vad möten med alla möjliga människor ger. 

Idag är det söndagskänsla deluxe; sovmorgon, långpromenad, lunchmackor på altanen där vi fortfarande sitter kvar, jag har just lusläst The Sydney Morning  Heralds helgbilaga och Linnea sitter med en bok i knäet.  Nu i eftermiddag ska vi följa med på en ridtur, kanske gå en till långpromenad till och ikväll tror jag minsann att det blir att äta gomiddag (köttet ligger i detta nu och götter till sig i marinaden) och kanske se en film. Jag är så tacksam över vad detta enkla liv gör med mig, jag mår så himla bra av att leva lite kravlöst och okomplicerat. "No worries"-attityden är defintivt någonting jag ska ta med mig till mitt vardagsliv hemma i Umeå.

Yo man! (vid tangenterna: Linnea!)

Vätskepaus. Fett nice B-)

Känslan

När jag var i gissningsvis tolvårsåldern brukade ibland ett gäng stanna kvar efter innebandyträningarna och ha bastutävling med varandra. Reglerna var enkla, men rättvisa - den som satt kvar längst i bastun vann. Oavsett vilken placering man lyckades kamma hem i tävlingen var man alltid helt totalt genomsyrad av värme när man till sist kastade sig mot bastudörren och ut mot friheten. Det kändes som att varenda cell i kroppen kokade. Lite av den känslan får man av att vara ute och valla kor och får, byta hagar till dem alla för att optimera grästillgången, i strålande sol från klarblå himmel i Australiens sommarvärme som idag var runt trettofem grader. Det är först nu, efter en kall dusch klockan sju på kvällen, som jag känner att min kropp början få normal temperatur. Jag gillar't.

Ni vet känslan när man kör efter en väg och så plötsligt hoppar det fram ett halvdussin renar framför bilen. Man tänker att det var då sjäva fan att de korkade djuren ska vara här just nu. Gaaaah. Och så kanske de hoppar av vägen, bara för att en halvsekund senare hoppa tillbaka igen. Tillbaka på ruta ett. Renjävlar. Precis så är känslan för de som bor här, men med kängrur istället för renar. Vi agerar på äkta turistvis och är superfascinerade av de hoppande djuren. Ååååhhh sååå söööt. Ser du därborta?! Och där är en kängrubäbis!
Men kängrur är och kommer nog för mig alltid vara tusenfalt mer fascinerande än renar. Idag såg vi till och med ett gäng kängrur hoppa fram över de vidsträckta ängarna medan solen höll på att gå upp och vi var ute med syfte att spana efter förrymda lamm. Magiskt. Det är sådana stunder man känner känslan av sin egen litenhet här på jorden. Och fascination över naturen.

Känslan att ge en tam alpacka mat direkt från handen, känna sig alldeles trött i kroppen av hårt jobb och värme i kombination, ta hand om lamm som inte mår bra, spela kort på verandan på kvällen i ljudet av syrsor eller att dricka ett glas vin och prata djupt om livet med människor som man nyss lärt känna är också bra. Men mer om det en annan gång.

Såhär ser vi ut idag

Gårdagens pizzabak

Om min dag

Efter frukosten så blev det björnbärsrisrensning fram till lunch. Solen sken, fåglarna kvittrade och flugorna var inte överdrivnet påflugna. Bra. Lunch bestående av rostsmörgås x2 med lite alla möjliga pålägg (standardlunch på både den här och förra farmen) gör att man dämpar i alla fall den värsta hungern. Positivt med att inte ät en stadig lunch kan vi ju konstatera är att man inte behöver dras med paltkomeliknande symptom. Hur som helst, efter lunch kokade vi äppelmos på hemplockade äpplen och tomatsås till pizza på tomater från gården. Underbart. Jag var ute och plockade fikon från fikonträdet som växer runt knuten och i jämförelse smakar de dyra sakerna som kallas fikon som brukar säljas på ICA som ett skämt. Eftermiddagen fortsatte. Jag och Linnea gick iväg på en promenad genom fårhagarna med syfte att ta oss bortöver för att fortsätta promenaden i nationalparken som ligger vid tomtgränsen. Då ser vi plötsligt någonting ligga på marken

MEN DET ÄR JU ETT LAMM!

Hjärtat mitt slits i bitar när det lilla lammet ligger ioch flåsar i den nästan trettiogradiga värmen, inte orkar resa sig upp och ser okry ut. Inte bra. Inte bra alls. Jag bär lammet hem till gården, Linnea öppnar grindarna längs vägen och plötsligt händer det man inte alls längtar efter.

Det sjuka lammet får diarre.
Allt hamnar på mig som bär den lilla lurviga saken.
Det rinner på mina kläder och ner längs mina ben.

Jag svär. Lägger försiktigt ner lammet för att försöka få bort den värsta smutsen genom att dra mig själv i gräset. När vi senare kommer hem skyndar Angela och Wayne till undsättning, de tar över rodret och ger det stackars lammet den specialbehandling den behöver för att pigga på sig. Jag sköljer av mig själv med vattenslangen. Vad gör man inte för sjuka små lamm?

En välbehövlig dusch senare packade vi alla in oss i bilen och åkte till en nära vänner till husfolket. Där bakade vi egen pizza som vi åt med stor aptit tillsammans med en kall öl och livet kändes lite sådär otroligt bra som det kan kännas ibland.

Dagen avrundades med den absolut klaraste stjärnhimmel jag sett i hela mitt liv. Helt magiskt. Det kändes som att stjärnorna var så nära att man nästan kunde plocka ner dem om man sträckte lite på sig.

Nu ska jag sova.

Imorgon är en ny dag. Jag hoppas att den blir lika bra, men utan sjuka lamm.

Godnatt!

Ny dag

Efter en frukost bestående av mjölk, havregryn och hemmaplockade skogsbär är det nu dags att ta sig an en en ny dag. På med spf 30+ över hela kroppen, precis som alla andra dagar, sedan är det bara att börja jobba. Vet inte riktigt vilka arbetsuppgifter som blir våra idag, men om jag får gissa blir det plockning av björnbär, äpplen och päron, sedan kokning av äppelmos. Men man vet aldrig. Husfolket kanske har någonting annat i kikaren.

Tyska smaker

Christine är en tysk tjej som också bor här på farmen med oss. Idag lagade hon mat, en brödrulle fylld med surkål, bacon och spiskummin. Det var faktiskt mycket godare än det låter, oväntat nog. Min uppfattning kan dock ha speglats av det faktum att jag innan middagen var så hungrig att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Men vad vet jag. Nya smakupplevelser är alltid en bra sak.

Den jag saknar mest hemifrån

Det är mamma och pappas hund. Ni får tycka vad ni vill, men så är det och sån är jag. Honom kan man ju vare sig skriva mail till eller prata på Skype med. Åh.

Vad vi såg under morgonens promenad

Mysig. Eller inte. Jag föredrar fåren.

Ett sjukt lamm

Är man inte pigg får man åka på hästryggen, sådana är reglerna. Speciellt när man är sådär söt.

Linnea in action

Idag har varit en fårvallningsdag

Och jag trivs i rollen som fåraherde vill jag lova!

Några av många

Semlor!

Fettisdag

Det visade sig att Angela som är frun i huset där vi bor nu flyttade till Australien från Sverige för 25 år sedan. Idag kom vi på att det är fettisdag hemma i kyliga lagomärbästlandet, så jag och Linnea fick i uppgift att styra upp ett semmelbak och här ser ni det nygräddade resultatet. Ikväll vankas semmelfika! En bonus var att jag fick lindra baksuget som har börja infinna sig. När jag kommer hem igen så ska jag minsann få surdegarna livliga och brödet kommer att vara sådär alldeles perfekt med knaprig skorpa och storhåligt innanmäte. Hoho i bakglädjeluren!

Linnea hetsäter passionsfrukt

Och vad kan man annat göra när man plockat dem alldeles solmogna från trädet i trädgården? Smakar sådär magiskt gott.

Fionas päron och Linnea

Oj, vad de varit med om mycket i sina liv! De var verkligen hejjare på att berätta om allt mellan himmel och jord.

Solen går ner

Och man måste nypa sig i armen en liten smula.

Kängru

En söt liten rackare!

Ett av jobbprojekten senaste veckan

Jag sitter och vaxar eucalyptusträstolpar med en ekosmörja som luktade fantastiskt. Huset var verkligen ekologiskt till 100 %, tog vara på regnvatten, värmde det med solenergi, komposttoaletter (totalt luktfria!), solenergi till ström, vedspis att laga mat på osv osv osv. Imponerande!

Alan och Fiona

Fantastiska människor, de var dem vi bodde hos förra veckan.

Nytt ställe, nya upplevelser

Efter en vecka hos Fiona och Alan är vi nu hos Wayne och Angela, de bor i ett trevligt litet hus och är själva detsamma. Får, hästar, katter och kor bor också här. Känns fint som snus! Idag har vi varit ute på kullarna runtomkring och rensát bland snår och plockat björnbär en masse. Mina armar är alldeles upprivna av taggarna på björnbärsbuskarna och plötsligt förstår jag precis varför det är så sjukt dyrt att köpa björnbär i affären. Det ska vara dyrt, för den som plockade dem har slitit hårt för att samla ihop dem. Här finns även wifi som vi får använda, vilket är en bra sak.

Ikväll ska husfolket iväg och sjunga i byns kör, så jag, Linnea och en tysk tjej som också WWOOFar här ska titta på film. Känns som bra, senast jag såg en film var jag på svensk mark - vilket hisnande nog börjar vara ganska exakt en månad sedan. Tiden springer iväg, minst sagt!

Utsikten från där vi varit senaste veckan

Och en till!

Bonnlurk

Snabbt inlagg igen

Senaste dagarna har vi varit cementansvariga vid bygge av stenvagg, delat timmer, gjort mer konserver, plockat frukt, rensat ogras och annat braigt. En alternativ karriar till sjukskoterskeriet ar nog att bli ekobonde i Australien! Nu packar vi ihop oss for att ta oss vidare till nasta farm, en knapp timme harifran. Forhoppningsvis blir det lika bra dar som har.

Vet inte om internet kommer att fungera dar, gor det det sa hors vi snart igen!

Snabb lagesrapport

Vi har det bra pa farmen. Jobbar och star i. Jag har redan hyllat manniskorna vi bor hos, men jag maste gora det igen. Fiona och Alan ar riktiga forebilder, fantastiska manniskor helt enkelt.

Kram pa er alla, vi hors mer en annan gang!

Ha!

Jag vet inte om jag låter som en bitterhöna, men alla hjärtans dag som tydligen var igår (här har vi morgon den 15/2 nu) och det passerade utan att jag ägnade det en tanke. GÖTT! En 100 % kommersiell högtid som får alla singlar lite kräkfärdiga. Jag förstår inte, tycker man om någon ska man väl kunna berätta det, visa uppskattning och kanske ge en blomma eller chokladask precis vilken dag som helst i veckan? Bara sådär appropå ingenting en helt vanlig vardag? För mig skulle det betyda mer än att få någonting när man "ska" ge blommor för att följa normen.

Så det så.

Nu: Frukost, sedan Canberraupptäcksfärd.

Status under naglarna: Jordigt.

Väder: Drygt +20 och klarblå himmel kl 8.30 på morgonen.

Hufvudstadsvisit bara sådär

Arbetet på farmen är fantastiskt, plockning av citroner, äpplen, päron, fikon och tomater varvas med konservering, tillverkning av allt mellan jelly och chutney. Valla kor, plocka ogräs, hjälpa till med det som behövs när det behövs. Som balsam för själen. Farmen ligger uppe på ett berg, så vidderna man ser ut över är så fina att man nästan måste nypa sig i armen. Idag var jag ute och sprang en runda och det hoppade kangrur runt mig under tiden, bara det är ju en känsla som heter duga. Och skulle någon av er, mina vänner, ha någon fråga om fruktkonservering så är jag numera skillad på området. Jag plockar i och med detta några UnderbaraClara-poäng, vilket jag i och för sig inte riktigt vet om det är en bra sak. Men att göra saker från grunden - det är fan i mig välgörande!

Idag skulle frun i huset för hennes jobbs räkning till Canberra, huvudstad i detta jättelika land, så jag och L hängde med glädje med. Så vi har just anlänt, i natt sover vi på hostel, imorgon på dagen upptäcker vi Canberra och på eftermiddagen någon gång efter att Fiona är klar med sin jobbgrej styr vi kosan hem mot farmen igen, där vi stannar tills söndag.

Maten vi får är så bra att man vet nästan inte vart man ska ta vägen. Ikväll lagade herrn i huset kyckling, som han först flamberade i sherry och sedan kokade länge, länge med vin, hemkokt buljong och grönsaker från gården. Är det inte fantastiskt så säg. Mamma, du skulle bli galet impad. Man lägger även tallrik till middagen (dvs, inga grytor på bordet, alla får sin portion tilldelad på sin tallrik) och innan middag är det bordsbön (!) som gäller. Alla håller varandra i händerna och Fiona eller Alan ber.

Kanske är det så att vi på söndag åker direkt till nästa gård och där vet jag nte heller hur det är med mottagning och internettillgång. Så ni vet ifall vi inte hörs av på ett tag.

Ta hand om er där hemma!

Framme!

Nu ar vi framme pa vischan, det ar ett aldre par vi bor hos i ett fantastiskt litet hus som de byggt sjalva med sa mycket omsorg att man nastan blir tarogd. De ar supertrevliga. Absolut noll mottagning har jag pa telefonen, men nu har jag fatt lana deras dator en liten stund for att skriva en rad. Sa ni kan andas ut, vi har det precis hur bra som helst.

Och sa att ni alla vet: Har kryllar det av kangrur runt oss! Bilder kommer saklart, inom sinom tid.

Resklara

Buss hela dagen. Linnea har laddat upp för lantliv med en stråhatt. Stiligt!

Summan av kardemumman

Imorgon åker vi ut på vischan 8 timmars bussresa från Sydney. Jag har absolut ingen aning om hur det kommer att vara med internettillgång närmaste tiden, så är det väldigt tyst här så är det för att jag inte har någon möjlighet att skriva. Ryggsäckarna är än en gång nästan färdigpackade, resematsäck inhandlad, det är bekräftat via mail att vi blir upphämtade imorgon vid busstationen, jag har numera musik på min iPhone då jag kunnat fixa mina offlinespellistor tack vara det senaste dygnets wifitillgång och i övrigt är allt stabilt.

Spännande, nu väntar ett nytt äventyr runt knuten!

Linnea har snygg bränna efter våtdräkten

Glad Linnea värmer sig med te

Snygg norrman i bakgrunden. Jag vill också vara utbytesstudent i Sydney som honom. Det är så mycket man vill. Kloning kanske vore ett alternativ?

Stället där vi ätit, hängt och ätit lite till under surfkursen

Såhär ser man ut direkt efter massa timmars surfning

Trött, frusen, solbrända kinder och själaglad. Hurra!

Linnea utanför där vi bott i veckan

Införskaffade jätteblåa byxor idag

Det var först efteråt det slog mig att jag kommer att se ut som en vandrande reklampelare för Sverige om jag har dem tillsammans med min gula regnjacka. Alternativt så ser jag ut som en wannabe till Sveriges OS-lag i någon spexig gren. (ja, du ser rätt - mina fötter är lite trasiga. Surfskadade)

Min nya regnjacka med syfte att få vädergudarna på soligare tankar

Dagens middag

Oj, så gott!

Lägesrapport

Hej och hå vad tiden går. Idag har varit en fixardag, lite kläder har inhandlats då vi överskattat Australiens värme i packningsfasen hemma i Sverige. Det kan också spela in att det är sämsta sommarvädret här på 50 (!) år. men vi har fått bra mycket värme ändå och i jämförelse kan Sveriges sommar klimatmässigt fetslänga sig i väggen (oj, vilka hårda ordalag jag använder). Vi har det med andra ord rätt varmt och gött ändå!

Hälsotillståndet på både mig och L har varit väldigt bra på senaste, min förkylning försvann i ett svep och jag känner att jag skulle vilja skriva och framföra en hyllningssång till mitt immunförsvar som kirrade att jag inte bröt ihop och istället blev frisk av den boot camp Som surfarlägret ändå innebar. Otroligt, när jag tänker på det.

Imorgon åker vi söderut till Bega där någon filur vid namn Fiona ska hämta upp oss. Vi ska få bo hos henne en vecka och hjälpa till med hennes ekologiska grönsaksodlingar och sånt fyra timmar om dagen, i utbyte mot mat och boende. Det är det som kallas WWOOFing. När vi har varit där en vecka ska vi till ett annat ställe, även det någonstans utanför Bega, där de har får, hästar och kor och tanken är att vi ska stanna där mellan en och två veckor innan vi åker vidare ännu längre söderut till Melbourne. Jag är riktigt taggad på det här farmarbetet, speciellt på stället som har en massa djur. Mitt hjärta är verkligen extra svagt för de fyrbenta vännerna här i världen.

Måste också berätta om hostellet vi bor på nu, ett av YHA's ställen (en kedja som finns i hela världen). Det är helt fantastiskt, har pool och terass på taket, är fräscht så det förslår, ligger i samma prisklass som andra hostel och det allra bästa av allt är att det inte kryllar av 19-åriga ungdomar som är utanför förädrahemmet för första gången i sitt liv. Människorna här är lite äldre, mycket lugnare, har absolut inte samma behov att hävda sig och vara coola. Töntigare, absolut, men det passar mig och Linnea som handen i handsken. Tönt 4 ever. Nu ska vi försöka bo på YHA's ställen så ofta det går här i Australen, vilket säkert kommer att gå rätt bra då de har över 200 hostel här i landet. Greeeejt.

Nu rycker Linnea i tröjärmen och säger att det är middagsdags.

Utsikten från vårat hostelrum

Praktiskt när man undrar vad klockan är.

Min utsikt i detta nu

Klarblå himmel och Sydney visar sig från sin bästa sida!

Trötta och glada

Efter fem väldigt intensiva dagar med massor av surfning är vi helt utmattade, men glada och lyckliga över att numera vara surfartjejer. Nu är vi tillbaka i Sydney och stannar här till söndag då vi styr kosan söderut. Mer om det imorgon, nu ropar varenda cell i min kropp efter sömn. Hoppas ni har det gott hemma i Svea Rike!

Surf Camp Australia

Måndag till fredag surfar vi fyra timmar om dagen, äter och sover. Internet är kasst som tusan, men vi har det desto bättre. Därför dåligt med uppdatering här. Surfa är galet svårt och det tar verkligen på krafterna att kämpa sig ut bland vågorna, sedan försöka fånga en och ställa sig upp. Trötthetskänslan i varenda muskelfiber är däremot obetalbar när dagen är till ända. För att inte tala om adrenalinkicken av rang man får när man lyckas stå upp en liten stund på surfbrädan! Helt fantastiskt!

Hoppas ni har det bra hemma så hörs vi mer framåt helgen!

Söndag i Sydney

Vilken bra dag det blev idag! Efter en låååång stund på Vodafonebutiken är nu min iPhone upplåst, men återställd till fabriksinställningarna. Fantastiskt bra men lite typiskt. Jag har säkerhetskopierat allt mot iCloud, men eftersom jag inte har någon dator att synka mot så får jag leva utan det tror jag minsann. Och det värsta av allt är att mina offlinespellistor på Spotify inte längre är nedladdade i telefonen, så jag är utan musik. Och streama är ju ingen riktigt bra lösning då jag betalar mobilsurf per Mb. Buhu buhu. Träningsläger i att vara utan sin musik och Linnea tycker jag är världens tönt som är så beroende av min musik. Teknik, jag säger då det. Men det är ju roligt när det fungerar.

Förövrigt har vi druckit världens kanske godaste kaffe där baristan sa "no worries" uppskattningsvis tre gånger i minuten. Appropå kaffe så är det ofta himla gott här. Det är en bra sak. Men min kaffekonsumtion har minskat rätt drastiskt, när man svettas som en gris i värmen blir man inte så sugen på den ädla, men varma, drycken.

Det har varit strålande sol och klarblå himmel, uppskattningsvis ungefär 60 graders skillnad i utomhustemperatur jämfört med norra Svige. Lite bisarrt vid närmare eftertanke.

Nu ska jag ta en liten tantlur innan det är dags att äta middag.
Ha en fantastisk söndag, hörrni!

Rättelse

Har läst genom mitt förra inlägg efter en god natts sömn och möjligen är det så att jag har en tämligen negativ ton. Vill nu bara belysa att jag tycker att det är en fantastisk frihetskänsla att bara ha med sig så mycket grejer att det ryms i en ryggsäck och känslan att man gör precis det man känner för är ju helt fantastisk. Dessutom är det här för mig ett träningsläger i att ta det lugnt för mig, då mitt Umeliv totalt höll på att ta knäcken på mig i höstas.

Så summa summarum vill jag inte annat än vara på resande fot just nu. Även om jag lät negativ igår.

Ups and downs, so to speak.

Om att resa

Det kan vara fantastiskt. Det kan också vara överjävligt. Jag sippar vidare på min endollarste från seven eleven och stolpar upp lite saker som poppat upp i mitt huvud gällande att resa.

- Du kan hamna i samma dorm (sovsal skulle man nog säga på svenska) som massa idioter. Till exempel som igår då vi hamnade med ett gäng stökiga irländare som hade en fest mitt bland våningssängarna och drack goon (billigt australiensiskt fulvin på box) som om det inte fanns en morgondag. Vid elvatiden pågick festen för fullt och eftersom undertecknad är förkyld upp över öronen och således också trött kändes det inte minsta spexigt att festa till det. Ni kan ju tänka er hur lätt det är att valla ut ett gäng irländare på kanelen från deras festlokal. Nu är nog jag och Linnea kända som de svenska surkärringarna, men det kan vi leva med. Det jobbiga är att det alltid kommer att finnas folk som inte har normalt hyfs och vett innanför pannbenet. Men det är en annan historia.

- Du kan bli sjuk. Migrän och förkylning har vi testat på och när man inte är pigg alls är det faktiskt allra bäst att vara i hemmets trygga vrå. Men, det är smällar man får ta. Det är inte mycket att göra åt och vill man ut och se världen måste man också våga ta risken att kunna bli däckad av någonting några dagar här eller där.

- Du måste hålla stenkoll på dina prylar. Jämt och ständigt. Passet blev jag av med när jag var i Sydamerika och backpackade, nu är jag nästan lite manisk när det gäller mina värdesaker. Dessutom måste man hålla stenkoll för att inte få psykbryt över den stora ryggsäcken. Hittar man aldrig sina prylar i packningen känns det som att man ökar risken för hjärt och-kärlsjukdom med några tusen procent. Kontroll är ledordet. Vettigt, men också energikrävande.

- Tekniken, den här jävla tekniken! Visst är det fantastiskt på många sätt och världen har blivit mycket mindre på ett bra sätt tack vara till exempel Skype och Facebook men också oerhört irriterande när det inte fungerar. Telefonstrul har det varit för både mig och Linnea från dag ett och ännu har allt inte ordnat till sig. Drygt.

- Internet. Hemma har man det jämt och reflekterar inte mer än så över det. Inga konstigheter. Inte på resa. Det kan bli en liten jakt.

- Äta bör man, annars dör man. Äta gör man, ändå dör man. Hur som helst har jag inte lust att dö av svält, så jag väljer att trots allt äta. Men det kan vara ett litet projekt det där. Vettigt käk till vettigt pris. Vad och var äter man då? Nudlar går snabbt och enkelt att koka i stora hostelkök, men är kanske inget som man skulle hoppa upp och ner över näringsmässigt. Pasta och färdig pastasås på burk är ju enkelt och relativt bra bukfylla men väldigt tröttsamt i längden. Subway, hamburgerkedjor och liknande blir man ju ganska snabbt less på. Ibland hade det varit galet önskvärt att bara kunna knapra i sig ett piller istället för mat och slippa dessa bryderier, men (tack och lov?) har inte utvecklingen kommit så långt än. Samtidigt kan maten vara en väldigt stor del av reseupplevelsen. Det jobbiga är alla tillfällen då man bara måste äta för att man måste äta. Då är det enklare hemmavid i Svea Rike med eget kök och en kyl som det inte springer mattjuvar i.

- Klimatskillnaden. Det känns ganska festligt att läsa vänners statusuppdateringar på Facebook i dessa dagar då det verkar vara en köldknäpp över åtminstone norra Sverige. "-34 grader ute idag. Galet!" känns ganska avlägset när man glider runt i kjol, linne och är insmörjd från topp till tå med solkräm spf 30+. Detta är samtidigt lite kluvet, för trots att jag inte har minsta rätt att vara avundsjuk så blir jag det ändå när gamla fjällkollegor och annat löst folk lägger ut snygga skidbilder och berättar om vilken fantastisk åkning de fått. Det pirrar i mina skidåkarmuskler. Nästa vinter, då jäklar ska det plöjas både pist och puder en masse! Och nu ska jag njuta fullt ut av sommarvärmen, för jag kommer att ha sommar fram tills september i år då den svenska hösten faller in.

Nu: Dusch och John Blund. Kanske ska festa loss och knapra i mig en riskaka med salt och vinägersmak också.
Imorgon: Telefonfix, skicka WWOOF-ansökningar och ta det allmänt piano.

I grevens tid

Vi har bott på ett hostel i Bondi Beach några nätter. Igårkväll flyttade det in två svenska brudar som höll på att snacka hål i huvudet på både mig och Linnea med sitt eviga pladder. Inte för att jag själv alltid är den vassaste kniven i lådean, men vissa verkar ju göra en grej av att vara blåsta. Imorse när vi satt i köket och käkade en stadig skogshuggarfrukost bestående av cornflakes och mjölk var det en tjej som var helt förstård över att hon fått utslag på massa ställen på kroppen av bed bugs. På en millisekund började det klia på hela mig och Linnea. Jag tror absolut att våra besvär är 100 % psykosomatiska, men det kändes ändå fantastiskt bra att packa ihop ryggsäcken och dra vidare mot nya mål och lämna pladderbrudar och bed bugs bakom sig. Nu bor vi inne i centrala Sydney igen över helgen och på måndag är det surfkurs. Förkylningen finns definitivt hos mig men är inte helt lamslående. Tänkte försöka hitta någon mirakelmedicin på något av alla kinesiska apotek som finns här. Lite örtextrakt eller ingefäraavkok gör nog susen. Psykosomatisk effekt är också effekt, som man brukar säga.

Linneas snygga nya frisyr

Sommarfrääääscht, oh yeah!

Ni kan sluta oroa er

Den blå sport-BH:n är funnen. Den låg längst inne under Linneas säng. Solglasögonen är däremot fortfarande uppätna.

Dagen idag

Trött, skruttig och snuvig är vad jag känner mig. Linnea är och spelar biljard med någon tysk tjej, men jag sitter och kufar på min säng och väntar på att det ska vara en okej tid att träffa John Blund. Förkylningen är ett faktum, men jag tänker att imorgon när jag vaknar är den puts väck bortblåst. Förkylning i kombination med Nästa veckas surf camp känns helt enkelt inte okej. Idag har det regnat hela dagen, Linnea har passat på att klippa sig och är nu en ännu mer korthårig tjej än tidigare. Bildbevis kommer senare. Annars så har vi ätit nudlar till middag och tvättat kläder. Det om detta. Dagens låt: Brett Dennen - Ain't no reason Dagens irritation: L's solglasögon och min blå favvo sport-BH verkar vara uppätna. Kanske är det någon australiensk giftspindel med ludna ben som varit framme. Dagens bästa: Att de blandade nötterna vi köpte idag smakar så färskt att de kunde vara plockade igår.

Skyskraporna och jag

Parad på det kinesiska nyåret

Och hejbara vilket ståhej det var! Fest och människor i mängd!

Sydneynatten

Linnea är glad

Hon vann i frågespel. Fan också.

Hopp och lek!

Hav är välgörande för människan

Thaimat, himmel så gott

Nästa backpackerprojekt som ligger på framtiden tänker jag mig är att äta sig genom Thailand, Malaysia, Vietnam och därikring. Någon som är på?

Jag och Linnea ute i Sydneyvimlet

Regnet det bara öser ner

En regnig morgon i Bondi beach är vad vi har. Skönt på sitt sätt, det kommer att bli en väldigt lugn dag. Det har varit full fart sedan vi kom hit till Australien, så det känns välbehövligt att läsa bok, kanske spöa Linnea i något kortspel, sova middag och bara vara. Hostellet vi bor på just nu känns lite halvsunkigt i jämförelse med det förra, men fördelar är att jag och L bor ensamma i ett rum med fem våningssängar och wifi ingår. Efter nästa veckas surfkurs funderar vi på att ta oss söderut för att hitta något ställe att WWOOFa på, då jobbar man med någonting på en ekologisk farm runt fyra timmar per dag i utbyte mot mat och husrum. Känns som en bra deal. Egentligen vill jag allra helst jobba på en ranch med hästar, ha en cowboyhatt på huvudet och ett grässtrå i mungipan - vi får se hur det blir med det. Hur har ni det i Svea Rike en dag som denna?