fredag 24 februari 2012

Känslan

När jag var i gissningsvis tolvårsåldern brukade ibland ett gäng stanna kvar efter innebandyträningarna och ha bastutävling med varandra. Reglerna var enkla, men rättvisa - den som satt kvar längst i bastun vann. Oavsett vilken placering man lyckades kamma hem i tävlingen var man alltid helt totalt genomsyrad av värme när man till sist kastade sig mot bastudörren och ut mot friheten. Det kändes som att varenda cell i kroppen kokade. Lite av den känslan får man av att vara ute och valla kor och får, byta hagar till dem alla för att optimera grästillgången, i strålande sol från klarblå himmel i Australiens sommarvärme som idag var runt trettofem grader. Det är först nu, efter en kall dusch klockan sju på kvällen, som jag känner att min kropp början få normal temperatur. Jag gillar't.

Ni vet känslan när man kör efter en väg och så plötsligt hoppar det fram ett halvdussin renar framför bilen. Man tänker att det var då sjäva fan att de korkade djuren ska vara här just nu. Gaaaah. Och så kanske de hoppar av vägen, bara för att en halvsekund senare hoppa tillbaka igen. Tillbaka på ruta ett. Renjävlar. Precis så är känslan för de som bor här, men med kängrur istället för renar. Vi agerar på äkta turistvis och är superfascinerade av de hoppande djuren. Ååååhhh sååå söööt. Ser du därborta?! Och där är en kängrubäbis!
Men kängrur är och kommer nog för mig alltid vara tusenfalt mer fascinerande än renar. Idag såg vi till och med ett gäng kängrur hoppa fram över de vidsträckta ängarna medan solen höll på att gå upp och vi var ute med syfte att spana efter förrymda lamm. Magiskt. Det är sådana stunder man känner känslan av sin egen litenhet här på jorden. Och fascination över naturen.

Känslan att ge en tam alpacka mat direkt från handen, känna sig alldeles trött i kroppen av hårt jobb och värme i kombination, ta hand om lamm som inte mår bra, spela kort på verandan på kvällen i ljudet av syrsor eller att dricka ett glas vin och prata djupt om livet med människor som man nyss lärt känna är också bra. Men mer om det en annan gång.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar