MEN DET ÄR JU ETT LAMM!
Hjärtat mitt slits i bitar när det lilla lammet ligger ioch flåsar i den nästan trettiogradiga värmen, inte orkar resa sig upp och ser okry ut. Inte bra. Inte bra alls. Jag bär lammet hem till gården, Linnea öppnar grindarna längs vägen och plötsligt händer det man inte alls längtar efter.
Det sjuka lammet får diarre.
Allt hamnar på mig som bär den lilla lurviga saken.
Det rinner på mina kläder och ner längs mina ben.
Jag svär. Lägger försiktigt ner lammet för att försöka få bort den värsta smutsen genom att dra mig själv i gräset. När vi senare kommer hem skyndar Angela och Wayne till undsättning, de tar över rodret och ger det stackars lammet den specialbehandling den behöver för att pigga på sig. Jag sköljer av mig själv med vattenslangen. Vad gör man inte för sjuka små lamm?
En välbehövlig dusch senare packade vi alla in oss i bilen och åkte till en nära vänner till husfolket. Där bakade vi egen pizza som vi åt med stor aptit tillsammans med en kall öl och livet kändes lite sådär otroligt bra som det kan kännas ibland.
Dagen avrundades med den absolut klaraste stjärnhimmel jag sett i hela mitt liv. Helt magiskt. Det kändes som att stjärnorna var så nära att man nästan kunde plocka ner dem om man sträckte lite på sig.
Nu ska jag sova.
Imorgon är en ny dag. Jag hoppas att den blir lika bra, men utan sjuka lamm.
Godnatt!
Jag gick till jobbet. Sen gick jag hem. You win! Iofs än bra dag, men samtidigt, resa är i en kategori för sig.
SvaraRaderaVardagsliv hemma är också alla tiders, men nog är det väl omväxlingen som förnöjer :)
SvaraRadera