Att ladda batterierna

När jag i morse gick på hundpromenad med mamma och pappas ögonsten var det vant-premiär. Kyligt med andra ord. En magisk dimma låg tät över älven och solen strålade. Ibland är allt bra fint. Speciellt bra är det när man KÄNNER med alla sinnen att allt är fint; typ fjärilar i bröstet för att livet och den enkla, spröda vardagen kan vara så helvetiskt vacker. Nyp mig i armen - ajaj, nej just det, jag är vaken, det är på sanning.

Det är enkelheten som gör det, jag är övertygad.