Tiden, och hur vi handskas med den

Visst är det lite märkligt, det här med tid. Ibland har man långtråkigt och känner att man inte har så mycket att göra, men det tänkte jag inte orda så mycket om. Istället är det stressbegreppet jag är ute och fiskar efter. Ibland har man vad som känns som tusen bollar i luften och det ger en andnöd och otillräcklighetskänsla från helvetet. Man pallar inte trycket, helt enkelt. Då känslan av att vad man än gör, så kommer det ändå att gå åt helvete, för man är så stressad. Ja, ni är ju smarta, så jag tror jag fattar. Det märkliga är ju att ibland har man väldigt mycket att göra, agendan är fulltecknad och man känner sig som en jojo som flänger fram och tillbaka, men allt går ändå som på räls. Flow, kallas det kanske. Eller något åt det hållet. Arbetsbördan kan vara minst lika stor som vad man vid ett annat tillfälle hade fått millenniets psykbryt av, men nu fungerar det med råge.

Det vore fint om man kunde konvertera det ena till det andra. Inte vice versa.

Finns det något trick, tro?