Det är nu mindre än två månader kvar tills planet lyfter mot Australien. Om dagarna (eller nätterna, för all del) skriver jag c-uppsats, jobbar på akuten, instruerar eller tränar själv på IKSU, försöker träffa människor jag tycker om och så var det allt det där som man måste göra. Äta, sova, träna, tvätta, städa. Ekorrhjul. Första advent har det hunnit bli och jag förstår absolut ingenting. Vart tog den här hösten vägen? En julstjärna hänger i mitt fönster och jag har varit på julfika hos grannarna, trots det faktum att det nyss var shortsväder. Galet.
Nu är det säkert bara någon enstaka kotte som läser det här, men som jag tänker kommer det här att bli någon form av reseblogg som jag kommer att skriva på när jag åker iväg på äventyr, så kanske är det någon rackare som läser det här i efterhand tycker sig vara lite busigt nyfiken på vem jag är och var. Inga konstigheter egentligen. Jag är jag. En tjej med höga krav på sig själv och med en genuin vilja att få ut så mycket som möjligt av varje dag. Ibland med en, kan tyckas, lite väl krass syn på livet och allt som hör därtill. Har svårt för att lita på folk och skulle kunna heta ironi i mellannamn. Lärde mig redan i tidig ålder att anfall är bästa försvar och att lagom alltid är bäst, även om just lagom-mentaliteten är någonting som kan reta gallfeber på mig. Sviker aldrig någonsin ett löfte. Lyssnar så mycket på musik att jag borde ha skavsår i öronen. Tränar för att det är så befriande. Och samtidigt en hanteringsstrategi för att få utlopp för någonting som bara måste ut. Älskar att instruera gruppträning, så lite lätt exhibitionistisk må jag allt vara. Nog är jag väldigt mycket mer, men det får vi ta en annan gång. Förslagsvis över ett glas vin, eller två.
Då så. Det var historien om mig. Vem är du?
