Vad jag gör idag

Sovmorgon, lång frukost, träning, lite mellandagsshopping (behöver träningskläder!), kanske träff med god(a) vän(ner).

Hemtenta? Den kan vi göra lite senare, va?

Klokhet

Om du önskar att dina drömmar ska gå i uppfyllelse,

får du inte sova för länge.

04 Det här åt jag idag

Ok. Jag tvivlar att så många bryr sig, men varsågoda:

Hos päronen

Frukost: Ostsmörgås, havregrynsgröt med blåbär och havremjölk. Kaffe.

Lunch: Spagetti och köttfärsås. Clementin x flera. Kaffe och lite glass.

På jobbet

Em: Ostsmörgås, äpple och apelsin. Kaffe.

Middagsmatlåda: Omelett med grönsaker och julskinka, spagetti. Kaffe.

Efter jobbet

Kväll: Naturell yoghurt med krossad rågi och lingonsylt.

Hm. Inte ofta man stolpar upp det såhär. Kanske borde jag dra ner på kaffet. Äh. Så länge magen pallar med syran är inte jag den som är den.

Igår fick jag en kusin! :)

Till er alla

God Jul!

03 Mina föräldrar

Härliga tider

Nu sitter jag hemma hos mamma och pappa, framför den brinnande kaminen och utomhus är det 23 minusgrader. Idag är största funderingen på i vilken ordning jag ska ta bakning av havrekakor, lussebullar, läsning av bok och hundpromenad. Jag gillar't.

Julprepp och julpepp

Snart ska jag cykla genom stora snömängder och kyla för att ha en sista lektion innan skolan får läggas åt sidan för lite juluppehåll. Även om uppehåll inte är riktigt rätt i ordets rätta bemärkelse, men jag och min klasskompis som jag gör ett arbete med har bestämt oss för att vi lägger vårt pluggande på is över jul och nyår. Förra julen hade jag en anatomitenta av det stora och svåra slaget som låg och väntade efter trettonhelgen, så jag pluggade som aldrig förr under hela julhelgen. Förutom att plugga så flyttade jag och jobbade i hemtjänsten. Så det var att skynda sig från det ena till det andra, vilket inte gav optimal julkänsla. I år ska det bli bot och bättring på det! Även om jag kommer att jobba alla högtidsdagar på onkologen (cancercentrum) här i stan, så tror jag att det kommer att kännas i kropp och själ att det är jul.

Ah, svammel. Huvudkontenta: Julkänsla är en bra sak.

02 Min första kärlek

För att kunna skriva om ett sådant ämne borde man först beskriva en definition av ordet kärlek. Men det ser jag kommer senare, så låt gå.

Min första kärlek var ett gosedjur i form av en säl, men med namnet Sillen. Jag namngav honom själv och jag antar, såhär i efterhand, att bakomliggande anledning till namnet var någon kunskapslucka i mitt barnintellekt om vilket vattendjur som var vilket. Pappa hade köpt honom när han åkte finlandsfärja och jag kommer ihåg att lillebror fick en jättestor leksakslastbil. Och jag fick Sillen. Han var med överallt från den dagen och det var stört omöjligt att sova om han inte fick hålla mig sällskap. Detta faktum ledde till att min mjukissäl är en tämligen berest mjukissäl. Oavsett det var charter, sommarcamping eller julfirande med släkten så var Sillen med.

Det var min första kärlek. Nu ligger han på vinden hemma hos mina föräldrar, när vi städade där förra hösten tittade han på mig med sina snälla garnögon och jag kom plötsligt ihåg hur mycket de där ögonen och den mjuka uppenbarelsen betydde för mig en gång i tiden.

Ikväll

Det blir julfika med ett gäng från klassen. Trevligt värre. Jag bidrar med mjuk pepparkaka. Är det något som jag verkligen gillar med julen så är det allt som smakar pepparkaka. En fantastisk kryddblandning!

01 Presentera mig själv

Camilla är som bekant namnet på undertecknad. Sandra är mellannamnet som kommer före mitt tilltalsnamn i ordningen, därav adressen till bloggen. Jag föddes en midsommarvecka för 22 år sedan, på en tisdag. Växte upp gjorde jag i ett litet samhälle med knappt 10 000 invånare, tryggare kan ingen vara sägs det. Mamma, pappa, dotter och son i en tegelvilla. Jag tycker om att baka och att laga mat, även om det är intressen som hamnar i skymundan dagar och veckor som är fulltecknade med annat. Detta är någonting jag mången gång har bestämt mig för att jag ska ändra på och tänker att "från och med nu ska jag minsann laga riktig mat flera gånger i veckan". Men livet rullar på och jag hamnar åter i ett träsk med makaroner, gröna ärtor och omelett var och varannan dag. Det är inte kunskap det är brist på, snarare energi. Jag har, tro det eller ej, jobbat som kock på Abisko Turiststation ett par säsonger. Det var roligt på mer än ett sätt och jag kan längta tillbaka till den enkla säsongslivsstilen då man som mest funderar på vilken tur man ska göra under nästa ledighet. Eller i och för sig är det många som dras med funderingen om vad man ska göra dagen då säsongen är över och man måste ta sig ur bubblan, om än det ibland bara är en begränsad tid fram tills nästa säsong börjar.

Jag vet inte om jag ska kalla det hobby, intresse eller kanske rent utav livsstil, men träning och friluftsliv ligger mig väldigt nära hjärtat. Med risk för att det kan tolkas som att jag försöker låta som en högtravande så är det tystnaden, den storslagna naturen och känslan av människans litenhet som gör att jag älskar att vara ute och frilufsa. Vandring, skidåkning eller vad det nu än må vara. Träna har jag alltid gjort, även om det har varierat i vilken form. Fotboll och innebandy har jag spelat i många år, även om jag aldrig blev riktigt så bra som mitt inre önskat. Löpning har jag sysslat med, men det var mest fram tills mitt korsband gick av. Det var även då jag började trappa ner med bollsporterna. Styrketräning fick jag upp ögonen för under mitt år av rehab från korsbandskadan. Numera bor jag fyra minuters promenad från vad jag har hört är en av Europas största träningsanläggningar, så det blir en hel massa gruppträning. Och vad är det då jag gillar så förbaskat mycket med träning? Inget annat än adrenalinkicken och känslan av välbefinnande. Och en hel del gemenskap blir det ju också, vilket är en trevlig bonus.

Om dagarna pluggar jag till sjuksköterska. Det blev det efter väldigt mycket utbildningsångest. Mycket för att man får arbeta direkt med människor och det finns väldigt stora möjligheter till variation inom yrket då det är så väldigt brett. Eftersom jag är en rastlös själ som person passar det alldeles utmärkt. När jag inte pluggar, tränar eller träffar vänner finns chans att du hittar mig på stadens sjukhus där jag jobbar extra som undersköterska.

Det blev en hel novell om vem jag är, avslutningsvis kan jag tillägga att bland det godaste som finns att äta är en skiva surdegsbröd, smör och västerbottensost. Gärna en god kopp kaffe till.

Jag hakar på, gör det du också

Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick

Sedan när?

Jag har gått och blivit morgontrött. Sådär trött så att jag inte kan förstå hur jag någonsin ska kunna masa mig upp från den varma och sköna sängen när väckarklockan ringer om morgnarna. Kanske är det mörkret, vintern eller kylan som har ett finger med i spelet. Eller så är det livet, tempot och viljan att göra allt. Troligen en kombination.

Jag skulle kunna bli kär i honom

Josh Groban var med i Skavlan på SVT igår.

Att ta det lugnt

Sådana här ladda-batterierna-dagar, då man inte gör speciellt mycket, är verkligen på sin plats ibland. Idag har jag hängt hos föräldrarna och försökt landa. I mig själv och i allt. En sån där dag då John Mayer sjunger soundtracket, om man hade haft ett sådant. Nu har jag precis ätit mammas fantastiska smörgåstårta och ska nog fortsättningsvis fördriva kvällen med att pilla i någon fotobok som jag försöker få ihop på datorn. Lite trixigt, men jag tror det är väl värt det när man får den i handen.

Att tänka utanför boxen

Det är ju det man ska göra, sägs det. I höstas ramlade jag över en annons om att de skulle anordna en utbildning till spinninginstruktör på stället där jag brukar träna. "Jaså?" var min första tanke, det lät lite spännande. Men sedan gick det någon vecka och jag tänkte inte så mycket mer på det. Då, en förmiddag, kom jag på det igen. Efter en övervägning om vad jag hade att förlora skickade jag in min anmälan och betalade densamma i ett svep. Jag gick utbildningen och fick en långhelg som följdes av väldigt ömma ben och ett huvud som var fyllt med massor av ny kunskap. Även om jag har tränat mycket spinning som deltagare är det något annat att sitta där framme med allas blickar på sig i en instruktörsroll.

När jag hade utbildningen bakom mig gick det ett par veckor utan att jag gjorde någonting alls av min nya kunskap, mer än lyssnade efter lämplig spinningmusik. Sedan hade jag hämtat mig ur den mentala urladdningen utbildningen innebar. Jag gjorde ett spinningpass, fick hjälp av en kompis att ordna ett mixerprogram till datorn för att ordna fina övergångar mellan låtarna och ringde runt till träningsställena här i stan. På ett par ställen fanns det inget behov, men på ett tyckte de att jag skulle prova att hålla ett ordinarie pass på deras schema, med vanliga deltagare. Sagt och gjort. Jag tränade in musiken till mitt pass som sjutton och provcyklade det själv säkert femton gånger innan. Sedan var den stora dan kommen, två andra instruktörer var med i salen för att bedöma och de filmade även in hela passet. Nervöst. Det kändes som en fyrtiofem minuter lång audition. Eller kändes som, det VAR en fyrtiofem minuter lång audition.

"Tack så mycket, vi hör av oss!". Tack, tack. Efter passet gick jag och firade med en Subwaymacka och andades ut. Även om jag inte visste vad deras slutgiltiga bedömning skulle bli hade jag gjort min insats så gott jag kunde och nu låg saken inte längre i mina händer.

Den som är gruppträningsansvarig ringde i början på veckan och tackade för ett väl genomfört pass och igår skrev jag på anställningsavtalet.

Kontentan av den här berättelsen: Ingenting är omöjligt. Gör det magkänslan säger till dig att göra. Tänk utanför boxen och de vanliga ramarna. Våga tänka nytt. Tro på det du gör och gör det fullt ut. Man lever bara en gång.

Avslutningsvis: Har du tips på spinningmusik, lägg gärna till den på den här spellistan. Tack!

Om jag hade kids

Då skulle jag spela det här. Nu är min vardag tämligen barnfri, men jag diggar med lite ändå.

Nu jäklar

Efter en promenad i friska luften med en vän, en ny kanna kaffe och Totally Pop i högtalarna kom jag äntligen igång på riktigt med mitt skrivande. Jobbigt att det krävs att man sitter och stirrar på sitt dokument/sina papper i flera timmar innan det lossnar på riktigt. Men jag ska absolut inte klaga, jag är så tacksam att turen äntligen hamnade på min sida, trots att klockan snart är åtta på kvällen.

Dagens omöjliga

Alltså. Jag kan inte förstå, hur mycket jag än försöker, hur vi ska lyckas få i ordning en forskningsöversikt till en tänkt studie på i runda slängar 2 500 ord. Allra helst klart till fredag klockan nio. Prick. Ingen match, kanske du tänker. Bra! Kom hit och hjälp mig och min kompanjon!

Pappa skickade en bild på sitt fikasällskap

Klokt!

"I have found that most people are about as happy

as they make up their minds to be."

Abraham Lincoln

Världens bästa tisdagsmusik

Bo Sundström, såklart.

Förövrigt innebär kursen i forskningsmetodik att jag sitter och analyserar vetenskapliga artiklar. Jag kan ju säga att jag föredrar kvalitativ forskning jämfört med kvantitativ. Minst sagt.

Idag

Luciatåg, det var många år sedan, men i år blev det minsann att se och lyssna på psykologstudenternas dito. Bra med lite julstämning. Och fanimig vilka snygga grabbar som hänger i beteendevetarhuset, det hade jag nästan glömt bort sedan terminen då jag läste socialpsykologi och hängde i de trakterna. Man måste kanske gå dit och dricka kaffe ibland.

Nu lyssnar jag på lite julmusik med Coldplay. Fint som snus.

Rackarns rabarber

Det är kallt ute. Jag lyssnar och sjunger med i låtarna som har sjungits i programmet "Så mycket bättre" och tänker att snart är det mars och då kommer vi att sitta i en snögrop, lapa sol, äta apelsin och dricka varm choklad. Det blir härligt.

Dagens kluring

Hur kan kläderna ha torra fläckar när man plockar ut dem ur tvättmaskinen EFTER en tvättning?

Här ska mina kära vän och hennes karlslok bo

Jag var och tittade på en lägenhet till min vän och hennes pojkvän eftersom de bor långt härifrån. Det allra roligaste i den här historien är att de fick lägenheten och numera har båda även ordnat jobb som väntar på dem när de flyttar hit i februari. När en riktig pärla till vän kommer närmare kan man inte vara annat än lycklig.

Lyssna med idel öra

Föreläsning i massor av timmar idag, hela dagen och kvällen. Det gäller att hålla sig skärpt. Till min hjälp använder jag mig av ansenliga mängder koffein och mellanmål, jag håller stenhårt fast vid att man behöver äta var tredje timme. Idag tackar jag dessutom min lyckliga stjärna över att mitt nattens jobb på sjukhuset blev inställt, det hade blivit hiskeligt tröttsamt imorgon på seminariet som jag inte visste att vi hade när jag tackade ja till nattpasset.

Skalmans mat- och sovklocka är en fantastisk uppfinning, när man tänker efter.

Bakgrundmusiken till filmen om idag

River Flows In You - Yiruma

Fint

När jag jobbade i Abisko för flera år sedan var det en kollega som pratade sig varm om filmen The Notebook. Tiden gick och idag var det äntligen dags. Fint, så fint.

Senaste dygnet har jag

• Skrivit två (2) tentor.
• Pluggat.
• Ätit.
• Sovit.
• Legat i soffan och stirrat i taket.

Dagens jullåt

Har du här.

Hallå?

Jag funderar på om min hjärna har stängt ner verksamheten och tagit semester, eller vad är det egentligen frågan om? Hur som helst lyckades jag boka en klipptid imorgon och det ser mina ögon fram emot, som förhoppningsvis ska börja få skåda lite dagsljus när frisören har gjort sitt. Fantastiskt.

Det är kul att resa

Mitt bostadsområde är trevligt

Inte sant?

Vad jag gör i helgen

Tar det lugnt. Pluggar. Går promenad. Äter gott. Får rosiga kinder av kall luft. Dricker glögg. Andas. Och pluggar lite till.

En julkalender

Med smarta, kloka och korta filmsnuttar finns här.

Idag

Jag känner mig halvmosig. På flera plan. I och för sig är det väl så det brukar vara, kroppen hänger ihop som en enhet i ur och skur - vare sig man vill eller inte. Detta är ett ganska tråkigt faktum då jag just precis den här veckan vill vara fräsch för att orka med allt som ska examineras och presteras. Men det är bara att göra det bästa av situationen som ju är en faktisk omständighet som jag bara måste anpassa mig till, ingenting som går att påverka med vare sig ältande eller någonting annat. Kanske äter jag en apelsin och dricker en kopp te extra, men den verkliga effekten av det är tveksam.

På tal om faktiska omständigheter är det någonting som man ofta ältar, sådant som man inte kan påverka, men som ändå upptar massvis med tankekraft och energi. Sluta med det! Nu! Det som är värt att fundera över är sådant som man kan påverka.

Äh, jag vet inte om det här blev svamligt och inte förmedlar det jag vill förmedla. Men nu orkar jag inte göra någonting bättre av inlägget. Ska istället koka mina lunchmakaroner och kanske ta mig en promenad till ICA och handla lite medan solen ändå skiner.

Dagens låt

Lyssna här.

Smart tänkt

"Whatever is worth doing at all is worth doing well."

Lord Chesterfield

Mot biblioteket

På Fejjan haglar statuskommentarerna från mina klasskompisar i stil med "Jag drar till Kurrekurreduttön istället" och "Den här veckan kommer att ge mig sittsår". Alltså ordar jag själv inte mer om det. Nu ska jag hälla i mig en kanna kaffe och ta mig an den här dagen.

Förresten, helt apropå ingenting: De pratar om papaya på Nyhetsmorgon just nu. Hur äckligt är inte det på en skala? Jag skulle säga 10 av 10.