Nästa äventyr

Inorgonbitti tidigt i ottan lämnar jag Brisbane och åker ut på en gård någon timme härifrån för att jobba. Som jag har tjatat om tidigare delar jag och Linnea nu på oss och vi får se när vi möts upp igen. Jag har ingen aning om hur mycket möjlighet jag har att använda internet, så om det blir dåligt med uppdateringar härär det därför.

Öroninflammationen hänger kvar och mitt hälsotillstånd har sett ljusare dagar. Men med hjälp av paracetamol och lite god vilja så blir allt nog himla bra ändå. På lördag vet jag att det ska arrangeras en brasiliansk fest på gården, hoppas verkligen att det blir hur bra som helst. Nu ska jag gå och inhandla lite schampoo, säga hejdå till vår tyska vän Kathy och packa ihop ryggsäcken för nya mål.

Ha det gott, kram på er!

Hur har du det?

Berätta! Skicka ett mail, sms eller röksignal - se högermarginalen för adress och nummer!

Ojdå

Jag sa att gnällstunden var över och fortsatte gnälla om budgie smuggler-gubben. Ooops.

Idag

Jag gick till läkaren för mitt öronproblem idag. Antibiotika i tio dagar och några örondroppar fick jag på recept. Tacktack, känns sådär att äta ännu mer antibiotika, jag börjar snart se ut som ett vandrande antibiotikapaket men hälsan måste ju alltid komma i första hand osv osv. Hoppas verkligen att det hjälper och inte är något annat trams, för seriöst, det är galet irriterande att knappt höra på ena örat och att ha ont. Men nu är det färdiggnällt. Det är inte synd om mig.

För övrigt har vi varit en sväng på ett museum idag och fått en liten dos av det kulturella, so to speak. Imorgon ska jag tvätta och förbereda för att åka till farmen på fredag. Linnea känner lugnet i Brisbane och hänger här minst en vecka till.

Nu ska jag knata hem till vårt rum och sova. Den här gången var det faktiskt lite knepiga grannar, bland annat en karl som kallar som Arnie, är i fyrtioårsåldern och går runt i rummet i enbart budgie smugglers (aka. Speedos). Knepigt. Tur att han åker imorgon, det är nästan en anledning att fira.

Båtliv

Lea and I

Brisbane by night

Fint!

Brisbane

Nu har vi anlänt, i staden som jag har hört att vi lika gärna kunde hoppa över. Jag tror att vi kan trivas här trots allt. På fredagmorgon delar jag och Linnea vår resväg och jag åker ut till en familj utanför Brisbane och WWOOFar (jobb runt 4 tim/dag i utbyte mot mat och boende), där stannar jag i en vecka eller två. På måndag kommer Linneas pojkvän hit och stannar en månad i Australien, så de reser ett tag på egen hand så får framtiden utvisa var och när jag möter upp dem igen. Känns konstigt att snart säga hejdå till Linnea för ett tag, vi har levt så otroligt tight i två månader nu. Men det blir nog bra ändå, vi ska ju orka medvarandra även sista delen av resan, så en paus är kanske en bra sak, även om jag får lite lätt separationsångest vid blotta tanken.

Hur som haver så är jag lite emlig idag. Mitt ena öra har en hörselgång som är helt igensvullen och det är galet irriterande att känna sig döv och ha ont i örat. Och det pinsamma i den här historien är att det hela barkade lös när jag försökte sova med hörselproppar i natt. Hur kan man misslyckas så radikalt med hörselproppar? Mina öron är i och för sig känsliga sedan tidigare och som av en händelse hade jag till och med med mig Teracortildroppar (kortison för öronen), så jag kör en kur och hoppas på det bästa. Ger det sig inte på någon dag måste jag nästan gå till en vårdcentral, för det är inte riktigt hållbart det här. Åh. Verkligen dubbeltypiskt. Men så kan det vara.

Ikväll ska vi se på bio, Hotell Marigold tror jag att den heter på svenska. Vi hoppas på en storslagen filmupplevelse. Men först blir det middag, idag serveras tortellini.

Hoppas ni har det gott, kram på er!

Ett bra ställe

Vi har det riktigt bra här i Surfers Paradise och när man är på resa blir det extra påtagligt hur viktigt det är att kunna släppa taget och gå vidare - fastän man har det väldigt bra. Så morgondagen innebär ryggsäckspackning, utcheckning, Greyhoundbuss till Brisbane, incheckning på nästa hostel och göra sig hemmastadd i de nya omgivningarna. Jag hoppas och tror vi kommer att få riktigt bra dagar även där.

Att vara backpacker, i en annan tidszon och klantighet

Nu är vi framme i Surfers Paradise. Jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig, men inte trodde jag att det skulle vara såhär galet stort! Det är ju skyskrapor i centrum för bövelen! Vårt hostel ligger lite malplacerat utanför centrum nära ett stort lyxhotell som tydligen var det finaste på Guldkusten eller något sånt. Så runt oss ligger några väldigt fina kvarter med butiker som riktar sig till en målgrupp kanske tusen ekonomiska steg ovan backpackernivån. Jag tänker att alltid så retar det väl någon att vi går runt och ser ut som luffare i jämförelse. Stranden är precis hur lång och fin som helst och ligger ett stenkast härifrån, det är en väldigt bra sak.

När vi åkte hit passerade vi gränsen mellan New South Wales och Queensland och däremellan råkar det vara tidsskillnad, så vi vred tillbaka klockan en timme. Dessutom viskade en fågel i mitt öra att ni hemma i Svea Rike ändrar till sommartid i helgen och vrider fram klockan en timme. Det innebär att det istället för att vara 10 timmar mellan oss och er numera snart är bara 8 timmars tidsskillnad. Visst känns det som att vi kom lite närmare varandra? Nej, kanske inte ändå. Men det kan vara bra att veta.

Idag tog jag än en gång medalj i klantighet. Inne på hostelrummet råkar jag i all hast snurra in ena foten i bandet till min väska när jag skulle gå ut och på något sätt tar jag ett skutt innan jag hunnit falla till marken i ren självbevarelsedrift för att trassla ut det, men skuttet innebär bara att mitt fall blir ännu högre. Med båda knäna tar jag emot smällen. Grattis mig, jag förärades med stora blåmärken, skrapsår och en smärta som är självförvållad och onödig, men ack så smärtsam. Men jag är ju tjejen som på jobbet kan riva ut lådorna till stickvagnen på golvet (tack Kenny för att du hjälpte klanten att plocka upp eländet), bränna 12 plåtar hemmagjorda cookies i ugnen (ja, det var en stooor ugn och hade tagit sjukt lång tid att rulla de flera hundra cookiesarna), stuka foten efter en halkning på ett oknutet skosnöre och därefter hoppa på kryckor i flera dagar och höjden av klantiga klantigheter jag kommer på just nu att jag gjort var när jag istället för att ta bussen hem till Vännäs från Umeå åkte till Hörnefors. Och det värsta av allt var att jag inte märkte av mitt misstag förrän jag var framme i Hörnefors! Moloket satt jag innanför ICA:s dörrar tills pappa kom och hämtade mig och körde mig hem.

Hur som haver. Det är dags att sova. Hoppas ni har en bra helg! Hörde att min familj skulle på vintermarknad i Åsele. Känns galet avlägset, men så kan det vara när man är mitt i sommaren på andra sidan jorden.

Såhär reser vissa backpackers

Och nej, hon är inte 12 år gammal. För att inte åka dit för hets mot folkgrupp nämner jag inget ursprung på backpackern, men man kan säga som så att jag ser ett mönster...

Nu bar det av mot nya mal

Idag aker vi vidare fran Byron Bay till Surfers Paradise. Har nyatit lunch och snart hoppar vi pa bussen. En och en halv timmes bussresa kanns vid det har laget som rena barnleken! Vi borjar bli hardade! Vi blir dar tre natter, sedan ar det Brisbane som galler.

Det om detta. Nu ska vi ga och hamta vara megastora ryggor och slapa dem till busshallplatsen.

Vi hors, kram pa er alla raringar!

Jag blir alldeles tagen av hur fint det är

Ojojoj.

Ute i vattnet till vänster vid ön dök vi

Som att kliva in i en saga

Vi gick promenad

Och stötte på ett gäng som tog bröllopsfoton. Galet fint!

Kelly från Tasmanien och en trufle hon gjort

En geggig australiensk efterrätt.

Snygging

Behandlar läpparna med dunderkur idominsalva innan sovdags. Stiligt tyckte Linnea och tog ett kort.

Sådana här fåglar lever i det vilda

Det är fränt.

Stranden i Byron Bay

Linnea och läppstiftet

Som ler och långhalm. Vilket är en konstig sägning när jag tänker på det, men ni förstår vad jag menar.

Jag

Oskarpt nanting, men såhär ungefär såhär såg jag ut för några kvällar sedan.

Det finns alltid en anledning att fira

Den 21 mars firade vi att det var exakt tre månader till min födelsedag!

Klokhet i Byron

Dagen idag i korta drag

Jag har klippt mig, vi har ätit världens godaste lunch på en vegetarisk restaurang (alltså, vilken höjdare sötpotatis är, helt makalöst gott), det har regnat nästan oavbrutet, Linnea har på helt eget initiativ skaffat ett Facebook-konto (bli vän med henne om du inte redan är det vettja!) och vi har börjat planera sista delen av vår resa (flygbiljett Cairns-Sydney den 6 juni inhandlad, så att vi är på plats och den 10 juni kan starta resan hem mot Sverige).

Kerstin utmanar: 3-i-topp

Bra initiativ, listskrivandet fortsätter! Fundera ett slag och skriv din topplista som kommentar vettja!

3-i-topp Grönsaker

Linnea
- Spenat
- Majskolv
- Kantareller

Camilla
- Avocado
- Gröna ärtor
- Majskolv

Om en alternativ karriär för mig

Alltså. Vad jag verkligen tror skulle passa mig är att bli elitidrottare. Träna massor, äta som en häst mellan passen och sist men inte minst sova precis hur mycket som helst. Tre av mina favoritaktiviteter. Att jag har tillräckligt mycket tjurskalle så jag skulle kunna sälja lite av överskottet på Blocket gör ju inte saken sämre.

Grejen är bara den att jag inte kommit på vilken idrott jag ska elitsatsa på.

Typiskt.

Hur det är

Nu minsann har jag dykarcert. Känns finfint! Vilken fascinerande värld som gömmer sig under vattenytan, helt magiskt. Linnea hade otur och fick jättestrul med öronen och kunde inte fullföja och nu när hennes öron har blivit bättre har hon gått och blivit förkyld. Rackarns otur. Men det finns som tur är massor av möjligheter att dyka även norröver, så hon styr upp det vid tillfälle.

Vi trivs för övrigt så pass bra här i Byron Bay att vi bestämt oss för att stanna tills lördag här, det är ett perfekt tillhåll för att ta dagen som den kommer. Själv har jag hittat ett träningsställe att göra av med lite överskottsenergi på och det är slående vilken hög kvalitet IKSU har i jämförelse. Men det är riktigt gött att få sin dos av gym och gruppträning.

Nu ska jag plöja lite bok, för nuvarande en lättsmält tegelsten av Marian Keyes, och sedan är det dags att sova. Det är helt otroligt hur trött man kan bli av att vara på semester!

Allt väl

Men nu måste verkligen John Blund få gå före.

Vi hörs!

Tre i topp

Vi fortsätter med favorit i repris, haka gärna på du också, precis som Kerstin och Danne gjorde nedan! Fortfarande är temat ätbart.

Tre i topp Kakor/Bakverk
(Linnea poängterar att efterrätter inte räknas in här, man kan ju skapa regler i alla sammanhang så att säga)

Linnea
- Rullrån
- Morotskaka
- Semlor

Camilla
- Kanelbullar
- Blåbärsbullar
- Havrekakor

Om att dyka

Det kan vara som att bli inkastad mitt i inspelningen av "Hitta Nemo". Färgglada fiskar överallt, turkost vatten och ett helt gäng med elva hajar simmade förbi (mamma, de är ofarliga - du kan andas ut). Tryckutjämningen med öronen var däremot lite besvärlig, men jag hoppas verkigen att set är någonting man lär sig hantera ju mer man dyker. Två dyk återstår tills jag har mitt cert och förhoppningsvis ror jag det i land i morgon. Vilken grej!

Snabb uppdatering

Nu har vi varit i Coffs Harbour några dagar, men allt som heter internet och mottagning var totalt skräpigt, så därför har det varit tystnad här. Allt har varit fina fisken. Idag tog bi oss vidare till Byron Bay och under helgen har vi ordnat så vi får göra det sista dyken så att vi (äntligen!) får våra dykcert. Här är hur fint som helst, världsbra strand, värme som heter duga och ett samhälle som huserar allt som man kan tänkas behöva (stor mataffär, gym, lite klädbutiker med mest surfarshorts och dylikt, pubar och ett par nattklubbar).

Nu är det dags att sova, klev upp kvart över fem imorse för att hinna med bussen och uppstigning klockan sex imorgonbitti för att kunna vara på dykstället redan klockan sju. Jag har gått och blivit ovan vid dessa tidiga morgnar tror jag minsann...

Mellalandning och strunt

Åter i Sydney igen, vi landade med planet vid 18 och 23 går bussen som ska ta oss norrut. Flygbolaget Tiger Airways var billigt nå jävulskt vilket såklart är bra, men flygstolarna på planet var så tight placerade att ryggstödet nästan lutade framåt i kombination med att det kändes som att den asiatiska mannen framför mig satt i mitt knä. Är man en snål backpacker så är man.

Idag har jag och Linnea roat oss med att bygga topp tre-listor gällande allt mellan himmel och jord. Tänkte bjuda på en av dem, inte för att jag tror att era intressesmurfar hoppar upp och ner av glädje, men det fina med att ha en egen blogg är att man bestämmer helt själv. Hur töntigt det än må vara.

Topp tre livsmedel (utan inbördes ordning)
Linnea
- Choklad
- Salta cashewnötter
- Spenat

Camilla
- Naturell yoghurt
- Ägg
- Citron

Ett annat föga viktigt konstaterande är att om vår resa vore sällskapsresan skulle Camilla vara Ole och Linnea vara Stig-Helmer. Varför då detta, tänker ni förhoppningsvis. Tänk scenen då radarparet sitter brevid varandra påväg till Mallorca. S-H vill ha mer juice och Ole säger att det bara är att trycka på knappen ovanför, den bredvid bältessymbolen. S-H håller upp sin juicemugg, trycker på knappen och väntar på att muggen fylls. Ole bryter ihop över S-H dumhet, S-H förstår inte varför alla tittar med konstiga blickar på honom. Det här skulle som sagt lika gärna kunna vara jag och Linnea. Man får åtminstone ofta tillfälle att skratta och det sägs ju förlänga livet!

Om våra planer

Imorgon flyger vi till Sydney, väntar där några timmar och tar sedan en nattbuss upp till Coffs Harbour, där vi hänger några dagar. Sedan är det Byron Bay som gäller.

Nu ska vi handla middag. Havregrynsgröt och äggmackor är väl godkänd middag om man ätit pannkakor till frukost och ris och citronkyckling på kinarestaurang till lunch?

Ha det gott, så hör jag av mig igen när vi kommit till Coffs Harbour!

Fitzroy

En stadsdel i Melbourne där butikerna och cafeerna gör att man förflyttas sisådär sextio år bakåt i tiden. Magiskt! Och samtidigt trist att man reser med en begränsat stor ryggsäck, så utrymmet för shopping är väldigt minimalt. Så mycket fina gamla grejer det finns, det är ju inte riktigt klokt! I sommar, då ska jag gå på loppisar så det står härliga till.

Solig dag

Från taket på vårat hostel i Melbourne

Citronmarängpaj

Ojoj. Igår åt jag och Linnea det godaste på länge. En alldeles perfekt citronmarängpaj som var sådär alldeles lagomt sörsyrlig. Lovely.

Förövrigt har Melbourne fortsatt att behandla oss väl. Igår tränade jag lite, ett cykelpass och BodyPump. Sedan häng i bubbelpoolen och bastun. Gött. Efter det gick vi på stan och spanade runt. Idag ska vi åka ut till St Kilda för att kika på stadens strand och så är det visst Någon marknad sm sägs vara bra där.

Melbourne, vilket ställe

När man kommer till en ny stad får man oftast snabbt en känsla av vad man tycker om den. Väldigt sällan är känslan så slående som när vi kom hit till Melbourne - det här känns verkligen som en stad som jag skulle kunna tänka mig att bo i. Trevlig atmosfär, inte alltför stojigt och stimmigt trots att det är runt fyra miljoner invånare (om jag inte är helt ute och cyklar). Spårvagnar finns över hela stan och det är lätt att ta sig runt. Här i Melbourne ska vi fortsätta upptäcka stan och omgivningarna, dessutom ska vi träffa Cathrine som är här och jobbar, en tjej från Kanada som jag och Linnea lärde känna i London förra sommaren.

Vi stannar här tills tisdag då vi flyger tillbaka till Sydney och börjar bussresan norrut.

Det om detta. Nu ska jag snabbduscha och dyka ner i sängen - är galet trött eft att ha åkt buss hela natten och sovit därefter. Nya tag imorgon!

Om att vara korkad

Jag är mycket väl medveten om att jag är laktosintolerant. Även om jag inte vill erkänna det ens för mig själv så är det ett faktum som inte går att förneka. Lite trist med tanke på att naturell yoghurt är något av det bästa jag vet, men det är en annan historia. Hur som helst så tänker min dumma ärthjärna gång på gång att "äh, jag är bara pjåskig" och så äter av det laktosstinna jag bjuds på.

Men så fel jag har.

Gång på gång.

Nu ligger jag här i en soffa i Merimbula, nattbussen till Melborne går om några timmar och jag har sådär galet jävla ont i magen.

Rackarns rabarber.

Och det värsta är att jag säkert kommer göra om samma misstag snart igen, efter att jag tänkt "äh, jag är bara pjåskig". Är huvvet dumt får kroppen lida, som man brukar säga.

Regnet

Alltså, idag har det regnat så mycket att jag börjat fundera på om regndropparna här i världen kommer att ta slut. Och den intressanta aspekten i den här kråksången är att det ska fortsätta regna imorgon. Galet.

Den australienska gästfriheten

För någon dag sedan var vi på grillmiddag hemma ägaren med familj till Diver's Lodge här i Merimbula. Väldigt trevligt, men inte riktigt vad vi som är svenska in i ryggmärgen är vana vid. Gång efter annan blir man fascinerad över hur vänliga och öppna många är här. Jag tänker att det är klimatet som gör skillnad; när det är kallt som sjutton ute ligger det närmre till hands att sitta hemma och kura i soffan invirad i en filt.

Men vad vet jag.

Det är hur som helst väldigt trevligt med gästfrihet.

Om att vara flexibel

Halva dykkursen är avklarad, resten ska vi klara av längre norrut längs östkusten då det bara varit runt 30 cm sikt i havet här senaste dagarna. Trist, men sånt som händer. Vi stannar i det här lilla söta kustsamhället med en fantastisk strand till torsdagkväll då vi tar en nattbuss till Melbourne. Allt väl, med andra ord.

Hur har ni det hemma i Sverige?

Man blir ju nästan religiös

Barfotalöpning på stranden precis ovanför vattnet, solen håller på att gå ner, det är nästan helt folktom om man bortser från några fiskare och ett par pensionärer på promenad.

Halleluja.

Amen.

Om dykkursen

Vår lärare vid namn Bruce är inte i 30-årsåldern, snygg, solbränd och vältränad. Han är närmare 60, har gråspräckligt hår och lite gubbmage. MEN, förtrösta icke, han är så bra på det han gör att hälften vore nog. Pedagog ut i fingerspetsarna, trevlig och med en dykerfarenhet som heter duga. Vi är nöjda. Idag har vi haft teori hela dagen, imorgon ska vi dyka i bassäng och om allt går enligt planerna är det riktiga dyk som gäller i början på nästa vecka. Just nu är vädergudarna inte riktigt på vår sida, det regnar och blåser som sjutton och om det håller i sig får vi helt enkelt ta uppdyken någon annanstans där det passar bättre.

Merimbula

Ett ganska sömnigt samhälle dit många flyttar efter pensionen. Här hänger vi nu, känns bra. Hostellet vi bor på är såpass litet att det känns som att vi är en liten familj. Igår satt vi ett helt gäng och tittade på "The Notebook" och alla bölade ikapp. Idag har vi ätit kängru (!) och imorgon ska jag och Linnea gå dykkurs med en instruktör som heter Bruce. Vi hoppas att han är en vältränad, solbränd 30-åring (för visst låter det som att han kan vara det på namnet?!), men tänker att han säkert är en gråhårig halvtjock gubbe med några år kvar till pensionen. Det blir nog bra i vilket fall som helst.

Nu: Sova som en stock.

Over and out.