Att vara backpacker, i en annan tidszon och klantighet

Nu är vi framme i Surfers Paradise. Jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig, men inte trodde jag att det skulle vara såhär galet stort! Det är ju skyskrapor i centrum för bövelen! Vårt hostel ligger lite malplacerat utanför centrum nära ett stort lyxhotell som tydligen var det finaste på Guldkusten eller något sånt. Så runt oss ligger några väldigt fina kvarter med butiker som riktar sig till en målgrupp kanske tusen ekonomiska steg ovan backpackernivån. Jag tänker att alltid så retar det väl någon att vi går runt och ser ut som luffare i jämförelse. Stranden är precis hur lång och fin som helst och ligger ett stenkast härifrån, det är en väldigt bra sak.

När vi åkte hit passerade vi gränsen mellan New South Wales och Queensland och däremellan råkar det vara tidsskillnad, så vi vred tillbaka klockan en timme. Dessutom viskade en fågel i mitt öra att ni hemma i Svea Rike ändrar till sommartid i helgen och vrider fram klockan en timme. Det innebär att det istället för att vara 10 timmar mellan oss och er numera snart är bara 8 timmars tidsskillnad. Visst känns det som att vi kom lite närmare varandra? Nej, kanske inte ändå. Men det kan vara bra att veta.

Idag tog jag än en gång medalj i klantighet. Inne på hostelrummet råkar jag i all hast snurra in ena foten i bandet till min väska när jag skulle gå ut och på något sätt tar jag ett skutt innan jag hunnit falla till marken i ren självbevarelsedrift för att trassla ut det, men skuttet innebär bara att mitt fall blir ännu högre. Med båda knäna tar jag emot smällen. Grattis mig, jag förärades med stora blåmärken, skrapsår och en smärta som är självförvållad och onödig, men ack så smärtsam. Men jag är ju tjejen som på jobbet kan riva ut lådorna till stickvagnen på golvet (tack Kenny för att du hjälpte klanten att plocka upp eländet), bränna 12 plåtar hemmagjorda cookies i ugnen (ja, det var en stooor ugn och hade tagit sjukt lång tid att rulla de flera hundra cookiesarna), stuka foten efter en halkning på ett oknutet skosnöre och därefter hoppa på kryckor i flera dagar och höjden av klantiga klantigheter jag kommer på just nu att jag gjort var när jag istället för att ta bussen hem till Vännäs från Umeå åkte till Hörnefors. Och det värsta av allt var att jag inte märkte av mitt misstag förrän jag var framme i Hörnefors! Moloket satt jag innanför ICA:s dörrar tills pappa kom och hämtade mig och körde mig hem.

Hur som haver. Det är dags att sova. Hoppas ni har en bra helg! Hörde att min familj skulle på vintermarknad i Åsele. Känns galet avlägset, men så kan det vara när man är mitt i sommaren på andra sidan jorden.