Ett motivationspiller

Jag samlar på kloka ord. Kan verka klyschigt, men jag tycker det är helbra.

Skrivlust kittlar i fingrarna

Ja, vi får se vad det blir av det här. Men jag har lust att skriva. Nu är jag hemma i Umeå och läser sista terminen på utbildningen som ska förvandla mig till sjuksköterska, så det här är inte längre en reseblogg. Jag vet inte riktigt vilken typ av blogg det är eller kommer att bli, men det är ett utrymme på internet för mig att använda bokstäver och få ner saker i mitt huvud på pränt.

Dåså. Det om detta. Nu svalde jag just det sista av kaffet från Kahl's och ska ta mig att skriva lite på diskussionsdelen av min C-uppsats som handlar om bemötande inom akutsjukvård.

Måndag är det och det är precis vad det känns som att det är.

Hemfärd

I augusti förra året var jag i Barcelona med Linnea. Vi hade just ätit tapas, diskuterat livets stora och små frågor. Plötsligt utbrister jag "helvete också, vet du vad jag måste göra? Åka till Australien" och på den vägen är det. Idag är det dags för hemfärd från Australien, i runda slängar har jag varit här 4,5 månad, åkte från sverige en kall dag i slutet på januari. Oj, vilka upplevelser som följer med mig hem, det är värt tusen gånger mer än alla pengar som skulle kunna ha legat kvar på mitt sparkonto om jag valde den enkla vägen och stannade hemma.

Det här blir det sista inlägget här på ett tag. Kanske skriver jag mer här någon gång i framtiden, men inga löften utlovas. Om sisådär två dygn är jag hemma i kära Västerbotten. Det blir bra det.

Vi ses snart! Stora kramar!

Imorgon

Åker vi hem. Till Sverige. Märkligt, tråkigt och bra på samma gång...

Hej och hå

Nu är Linnea och jag i Cairns, fina fisken. Åker till Sydney den 6 juni och till Sverige den 10 juni. Kommer hem till Västerbotten den 12e. Så ni vet var vi håller hus!

Idag har vi sett på bio, http://www.imdb.com/title/tt1684925 , sorgligt värre. Men fint.

Det om detta. Vi ses och hörs!

Jag plockade stjärnfrukt

Jag ar en cowgirl

Jag och Linnea ar i Julia Creek pa en ranch med runt 1000 kor, 20 hastar, 10 getter, 6 hundar, hons och en liten kattunge. Vi har det valdigt bra, vi far gora sa himla mycket olika saker har om dagarna. Vallat runt kor har jag gjort en hel massa bade med fyrhjuling och hast. Men ocksa kora traktor, marka kalvar och sant. Cowboyliv nar det ar som bast. Och ja, det ar precis som att vara mitt i en westernfilm, alla svar som om det inte fanns en morgondag, det ats massor av kott, dricks vin och ol och de allra flesta har boots, skjorta och cowboyhatt. Gillar't skarpt!

Pa fredag aker vi harifran, har da varit har i tre veckor. Tiden flyger ivag! Och pa tal om tid sa ar det nu exakt tre veckor kvar pa australiensk mark. Himmel och pannkaka! Det riktiga livet tar snart vid. Det blir bra det ocksa, men nu galler det att fa ut mesta mojliga av de tre veckor som ar kvar :)

Ta hand om er!

Lägesrapport

Nu är jag oc Linnea återförrenade efter fem veckor på varsitt håll! Imorgon åker vi till Julia Creek tillsammans, 12 timmar tågresa inland från Townsville. Det blir spännande! Allt är väl med oss båda, vi är lite mer solbrända än senast vi sågs, men förutom det så kunde vi känna igen varandra på tågstationen idag.

Vi får se hur mycket mottagning och internet vi har ute i ödemarken. Om vi inte hörs så är det på grund av brist på det, inte nödvändigtvis att vi blivit uppäta av en ilsken kängru (vilket är högs osannolikt också med tanke på att de är vegetarianer).

Lev och må vänner!

Utsikt från altanen där jag bor några dagar

Lite lätt panik

Idag om sex veckor står jag på svensk mark igen. Kan någon stanna tiden?

Dykguiden Richie

Segling

Åter till fast mark under fötterna

Har varit på fantastisk trevlig segling i från fre till idag söndag. Gjorde två dyk med tuber och det var helt otroligt vilken upplevelse det var. Jag var orolig att mina öron skulle krångla med tanke på att jag har haft öroninflammation och sånt skräp, men det gick lyckligtvis helbra. Jag känner inte riktigt igen mig ajälv när jag s mig i spegeln, röd om kinderna och nästan blond i håret, det var tvärtom när jag kom till Australien i januari. Men sol är väl en bra sak har jag hört.

Innan jag svamlar till det mer är det lika bra att jag börjar avrunda. Är så trött att jag knappt vet vad jag heter, men efter först en natt på buss och sedan två nätter på en gungande, gnisslande båt så är det nästan fair enought. Imorgon åker jag och hälsar på Jan och Hugoh som är vänner till min nya vän Randall som även var host på senaste WWOOFstället. Jag har absolut ingen aning om vart jag kommer att hamna mer än i en ort som kallas Ingham, men är helt säker på att det blir hur bra som helst - för jag litar på Randall.

Svammel svammel. Men vi hörs. Nu ska jag vika tvätt och soova.

Ut på böljan den blå

Segling till Whitsundays två dagar och två nätter. Yey :)

Förövrigt börjar verkligheten komma ikapp lite, IKSUs sommarschema är nästan spikat så jag vet vilka pass jag kommer att instruera och inom sinom tid kommer nog även jobbschemat till akuten. Blir lite kallsvettig av tanken på att lämna Australien, samtidigt som jag ser fram emot att komma hem. Märkligt. Men när jag sa hejdå till alla fina människor utanför Brisbane så sa jag "vi ses" och verkligen menade det. Så jag kommer tillbaka. Var så säker.

Hur som haver hörs vi på söndag när jag kommer tillbaka från seglingen.

Ha världens bästa helg,
Tjoflöjt!

Att vara det svarta fåret

Jag satt i en av fåtöljerna i den enda fåtöljgruppen som finns på hostellet. Läste bok, drack te. Det kommer en grupp nya människor, en efter en, men istället för att prata med mig eller sätta sig i någon av de lediga fåtöljerna bygger de en egen, ny, grupp av diverse sittmöbler. Så nu sitter jag ensam i en stor grupp av fåtöljer och bredvid står en en nybyggd, provisorisk sittgrupp full av människor.

Lustig känsla. Ser jag farlig ut? Bitsk? Tydligen.

Jag fortsätter att läsa min bok och dricka mitt te. Bryr mig inte ens lite, men det var verkligen som att vara mitt i en studie i socialpsykologi.

På en strand på en ö

Keppel Island närmare bestämt. Lugnt, fridfullt och fjortisfritt. I det närmaste backpackerfritt. Himla trivsamt. Nu sitter jag på stranden och väntar på solnedgången.

(ja kerstin, de finns nog representerade i alla länder...)

Stämningen och jag

Sitter på bussen med sikte norrut. Mot ännu varmare väder och närmare ekvatorn. Nå så jävulst trött jag blir på stämningen i den knökfulla backpackerbussen. Eller Greyhoundbussen, men det är ju i princip bara backpackers här. Har ett par fjortissvenskar i sätet bakom mig och jag kan inte göra annat än plugga in musiklurarna i öronen och tänka på annat. Tack till högre makter att jag allra oftast slipper dylikt umgänge. Jag är för gammal, eller snarare för tråkig, för att uppskatta "iiiiihhhh hihi åhhh assssså ja va ba sååå packad meeeeen såg du åhhh såg du huur snyyygg han va rå? Tihihihi"

Life is beautiful

På Fraser Island

Jag fick det här mailat till mig

Och visst är det klokt?

Det har varit tyst här

Jag skrev precis ett inlägg, men det försvann i cyberspace. Irriterande. Men jag har det bra. Jag har rest själv i snart en månad, men någon gång nästa vecka strålar jag ihop med Lnnea igen. Tillsammans åker vi då ut till en stor farm i Australiens inland. Googla "julia creek australia" för lite bilder från stället vi ska till. Fränt va?

För övrigt så är jag idag lycklig över att ha lyckats köpa ett par Lee-jeans för 30 dollar istället för det ordinarie priset 159. Hoho i glädjeluren. Och äntligen kan jag slänga mina noppriga gammeljeans som jag släpar runt på.

Har såklart massor att förtälja, men det får bli en annan gång. Nu är jag trött och ska sooova.

Puss o kram!

Om livet

Internet har varit väldigt begränsat på sistone, men nu har min själsfrände Linnea hjälp mig på distans genom att ladda på min telefon med någon internetgrej. Hur som haver har jag obegränsad tillgång till facebook och twitter, men allt annat begränsat. Knepigt, men det är bara att go with the flow. Därför finns jag på facebook mest ett tag framöver. Och det är pilligt att skriva på telefonen, så uppsatserna får vänta till senare. Summa summarum kan jag säga att jag har det precis hur bra som helst, det är nästan så att jag måste nypa mig i armen för att förstå att det inte är en dröm. Vad jag förstår har Linnea och Mattias det också finfint, de har kommit ganska långt norrut vid det här laget. Så ni kan andas ut, ingen anledning till oro över oss hemma i Svea Rike. Hoppas att ni alla har det strålande, stora kramar.

I en saga

Farmen jag bor på nu är något långt utöver det vanliga. Internet är en sak som är väldigt bristfälligt, det är väl den enda nackdelen. Huset vi bor i ser ut att vara plockat direkt från en barnsagobok, det är riktigt fränt. Igår arrangerades brasiliansk fest och det kom över massor av trevliga människor, jag blev nästan kär i en uraustralienare med solbränd näsa och dreadlocks, men oturligt (eller lyckligtvis, om du frågar min mamma) så åker han till Siri Lanka och reser runt om två veckor och jag lär aldrig någonsin se honom igen. Men jag har erbjudit mg att lära honom att åka skidor i Sverige, så man vet aldrig ;)

På gården finns en get beter sig som en förklädd hund och lite höns som ger husbehovet av ägg. Maten är vegetarisk och hälsomedveten, men det hindrar inte att ibland dricka rödvin och äta choklad till trefika.

Mitt öra är bättre, men jag har fortfarande lock för det. Jäkligt irriterande, men jag försöker vända det till någonting positivt: Jag blir ännu bättre på att lyssna på engelska. Alltid något.

Klockan är bara åtta på kvällen här, men jag ska stupa i säng. Det är ju en dag imorgon också. Och den börjar klockan 6.30 i det lilla yogahuset som finns här för att väcka och stretch ut min kylskåpsstela kropp (medan de andra gör stetchövningar som gör att min haka mentalt landar i golvet med en duns).

Godnatt, mates!

Nästa äventyr

Inorgonbitti tidigt i ottan lämnar jag Brisbane och åker ut på en gård någon timme härifrån för att jobba. Som jag har tjatat om tidigare delar jag och Linnea nu på oss och vi får se när vi möts upp igen. Jag har ingen aning om hur mycket möjlighet jag har att använda internet, så om det blir dåligt med uppdateringar härär det därför.

Öroninflammationen hänger kvar och mitt hälsotillstånd har sett ljusare dagar. Men med hjälp av paracetamol och lite god vilja så blir allt nog himla bra ändå. På lördag vet jag att det ska arrangeras en brasiliansk fest på gården, hoppas verkligen att det blir hur bra som helst. Nu ska jag gå och inhandla lite schampoo, säga hejdå till vår tyska vän Kathy och packa ihop ryggsäcken för nya mål.

Ha det gott, kram på er!

Hur har du det?

Berätta! Skicka ett mail, sms eller röksignal - se högermarginalen för adress och nummer!

Ojdå

Jag sa att gnällstunden var över och fortsatte gnälla om budgie smuggler-gubben. Ooops.

Idag

Jag gick till läkaren för mitt öronproblem idag. Antibiotika i tio dagar och några örondroppar fick jag på recept. Tacktack, känns sådär att äta ännu mer antibiotika, jag börjar snart se ut som ett vandrande antibiotikapaket men hälsan måste ju alltid komma i första hand osv osv. Hoppas verkligen att det hjälper och inte är något annat trams, för seriöst, det är galet irriterande att knappt höra på ena örat och att ha ont. Men nu är det färdiggnällt. Det är inte synd om mig.

För övrigt har vi varit en sväng på ett museum idag och fått en liten dos av det kulturella, so to speak. Imorgon ska jag tvätta och förbereda för att åka till farmen på fredag. Linnea känner lugnet i Brisbane och hänger här minst en vecka till.

Nu ska jag knata hem till vårt rum och sova. Den här gången var det faktiskt lite knepiga grannar, bland annat en karl som kallar som Arnie, är i fyrtioårsåldern och går runt i rummet i enbart budgie smugglers (aka. Speedos). Knepigt. Tur att han åker imorgon, det är nästan en anledning att fira.

Båtliv

Lea and I

Brisbane by night

Fint!

Brisbane

Nu har vi anlänt, i staden som jag har hört att vi lika gärna kunde hoppa över. Jag tror att vi kan trivas här trots allt. På fredagmorgon delar jag och Linnea vår resväg och jag åker ut till en familj utanför Brisbane och WWOOFar (jobb runt 4 tim/dag i utbyte mot mat och boende), där stannar jag i en vecka eller två. På måndag kommer Linneas pojkvän hit och stannar en månad i Australien, så de reser ett tag på egen hand så får framtiden utvisa var och när jag möter upp dem igen. Känns konstigt att snart säga hejdå till Linnea för ett tag, vi har levt så otroligt tight i två månader nu. Men det blir nog bra ändå, vi ska ju orka medvarandra även sista delen av resan, så en paus är kanske en bra sak, även om jag får lite lätt separationsångest vid blotta tanken.

Hur som haver så är jag lite emlig idag. Mitt ena öra har en hörselgång som är helt igensvullen och det är galet irriterande att känna sig döv och ha ont i örat. Och det pinsamma i den här historien är att det hela barkade lös när jag försökte sova med hörselproppar i natt. Hur kan man misslyckas så radikalt med hörselproppar? Mina öron är i och för sig känsliga sedan tidigare och som av en händelse hade jag till och med med mig Teracortildroppar (kortison för öronen), så jag kör en kur och hoppas på det bästa. Ger det sig inte på någon dag måste jag nästan gå till en vårdcentral, för det är inte riktigt hållbart det här. Åh. Verkligen dubbeltypiskt. Men så kan det vara.

Ikväll ska vi se på bio, Hotell Marigold tror jag att den heter på svenska. Vi hoppas på en storslagen filmupplevelse. Men först blir det middag, idag serveras tortellini.

Hoppas ni har det gott, kram på er!

Ett bra ställe

Vi har det riktigt bra här i Surfers Paradise och när man är på resa blir det extra påtagligt hur viktigt det är att kunna släppa taget och gå vidare - fastän man har det väldigt bra. Så morgondagen innebär ryggsäckspackning, utcheckning, Greyhoundbuss till Brisbane, incheckning på nästa hostel och göra sig hemmastadd i de nya omgivningarna. Jag hoppas och tror vi kommer att få riktigt bra dagar även där.

Att vara backpacker, i en annan tidszon och klantighet

Nu är vi framme i Surfers Paradise. Jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig, men inte trodde jag att det skulle vara såhär galet stort! Det är ju skyskrapor i centrum för bövelen! Vårt hostel ligger lite malplacerat utanför centrum nära ett stort lyxhotell som tydligen var det finaste på Guldkusten eller något sånt. Så runt oss ligger några väldigt fina kvarter med butiker som riktar sig till en målgrupp kanske tusen ekonomiska steg ovan backpackernivån. Jag tänker att alltid så retar det väl någon att vi går runt och ser ut som luffare i jämförelse. Stranden är precis hur lång och fin som helst och ligger ett stenkast härifrån, det är en väldigt bra sak.

När vi åkte hit passerade vi gränsen mellan New South Wales och Queensland och däremellan råkar det vara tidsskillnad, så vi vred tillbaka klockan en timme. Dessutom viskade en fågel i mitt öra att ni hemma i Svea Rike ändrar till sommartid i helgen och vrider fram klockan en timme. Det innebär att det istället för att vara 10 timmar mellan oss och er numera snart är bara 8 timmars tidsskillnad. Visst känns det som att vi kom lite närmare varandra? Nej, kanske inte ändå. Men det kan vara bra att veta.

Idag tog jag än en gång medalj i klantighet. Inne på hostelrummet råkar jag i all hast snurra in ena foten i bandet till min väska när jag skulle gå ut och på något sätt tar jag ett skutt innan jag hunnit falla till marken i ren självbevarelsedrift för att trassla ut det, men skuttet innebär bara att mitt fall blir ännu högre. Med båda knäna tar jag emot smällen. Grattis mig, jag förärades med stora blåmärken, skrapsår och en smärta som är självförvållad och onödig, men ack så smärtsam. Men jag är ju tjejen som på jobbet kan riva ut lådorna till stickvagnen på golvet (tack Kenny för att du hjälpte klanten att plocka upp eländet), bränna 12 plåtar hemmagjorda cookies i ugnen (ja, det var en stooor ugn och hade tagit sjukt lång tid att rulla de flera hundra cookiesarna), stuka foten efter en halkning på ett oknutet skosnöre och därefter hoppa på kryckor i flera dagar och höjden av klantiga klantigheter jag kommer på just nu att jag gjort var när jag istället för att ta bussen hem till Vännäs från Umeå åkte till Hörnefors. Och det värsta av allt var att jag inte märkte av mitt misstag förrän jag var framme i Hörnefors! Moloket satt jag innanför ICA:s dörrar tills pappa kom och hämtade mig och körde mig hem.

Hur som haver. Det är dags att sova. Hoppas ni har en bra helg! Hörde att min familj skulle på vintermarknad i Åsele. Känns galet avlägset, men så kan det vara när man är mitt i sommaren på andra sidan jorden.

Såhär reser vissa backpackers

Och nej, hon är inte 12 år gammal. För att inte åka dit för hets mot folkgrupp nämner jag inget ursprung på backpackern, men man kan säga som så att jag ser ett mönster...

Nu bar det av mot nya mal

Idag aker vi vidare fran Byron Bay till Surfers Paradise. Har nyatit lunch och snart hoppar vi pa bussen. En och en halv timmes bussresa kanns vid det har laget som rena barnleken! Vi borjar bli hardade! Vi blir dar tre natter, sedan ar det Brisbane som galler.

Det om detta. Nu ska vi ga och hamta vara megastora ryggor och slapa dem till busshallplatsen.

Vi hors, kram pa er alla raringar!

Jag blir alldeles tagen av hur fint det är

Ojojoj.

Ute i vattnet till vänster vid ön dök vi

Som att kliva in i en saga

Vi gick promenad

Och stötte på ett gäng som tog bröllopsfoton. Galet fint!

Kelly från Tasmanien och en trufle hon gjort

En geggig australiensk efterrätt.

Snygging

Behandlar läpparna med dunderkur idominsalva innan sovdags. Stiligt tyckte Linnea och tog ett kort.

Sådana här fåglar lever i det vilda

Det är fränt.

Stranden i Byron Bay

Linnea och läppstiftet

Som ler och långhalm. Vilket är en konstig sägning när jag tänker på det, men ni förstår vad jag menar.

Jag

Oskarpt nanting, men såhär ungefär såhär såg jag ut för några kvällar sedan.

Det finns alltid en anledning att fira

Den 21 mars firade vi att det var exakt tre månader till min födelsedag!

Klokhet i Byron

Dagen idag i korta drag

Jag har klippt mig, vi har ätit världens godaste lunch på en vegetarisk restaurang (alltså, vilken höjdare sötpotatis är, helt makalöst gott), det har regnat nästan oavbrutet, Linnea har på helt eget initiativ skaffat ett Facebook-konto (bli vän med henne om du inte redan är det vettja!) och vi har börjat planera sista delen av vår resa (flygbiljett Cairns-Sydney den 6 juni inhandlad, så att vi är på plats och den 10 juni kan starta resan hem mot Sverige).

Kerstin utmanar: 3-i-topp

Bra initiativ, listskrivandet fortsätter! Fundera ett slag och skriv din topplista som kommentar vettja!

3-i-topp Grönsaker

Linnea
- Spenat
- Majskolv
- Kantareller

Camilla
- Avocado
- Gröna ärtor
- Majskolv

Om en alternativ karriär för mig

Alltså. Vad jag verkligen tror skulle passa mig är att bli elitidrottare. Träna massor, äta som en häst mellan passen och sist men inte minst sova precis hur mycket som helst. Tre av mina favoritaktiviteter. Att jag har tillräckligt mycket tjurskalle så jag skulle kunna sälja lite av överskottet på Blocket gör ju inte saken sämre.

Grejen är bara den att jag inte kommit på vilken idrott jag ska elitsatsa på.

Typiskt.

Hur det är

Nu minsann har jag dykarcert. Känns finfint! Vilken fascinerande värld som gömmer sig under vattenytan, helt magiskt. Linnea hade otur och fick jättestrul med öronen och kunde inte fullföja och nu när hennes öron har blivit bättre har hon gått och blivit förkyld. Rackarns otur. Men det finns som tur är massor av möjligheter att dyka även norröver, så hon styr upp det vid tillfälle.

Vi trivs för övrigt så pass bra här i Byron Bay att vi bestämt oss för att stanna tills lördag här, det är ett perfekt tillhåll för att ta dagen som den kommer. Själv har jag hittat ett träningsställe att göra av med lite överskottsenergi på och det är slående vilken hög kvalitet IKSU har i jämförelse. Men det är riktigt gött att få sin dos av gym och gruppträning.

Nu ska jag plöja lite bok, för nuvarande en lättsmält tegelsten av Marian Keyes, och sedan är det dags att sova. Det är helt otroligt hur trött man kan bli av att vara på semester!

Allt väl

Men nu måste verkligen John Blund få gå före.

Vi hörs!

Tre i topp

Vi fortsätter med favorit i repris, haka gärna på du också, precis som Kerstin och Danne gjorde nedan! Fortfarande är temat ätbart.

Tre i topp Kakor/Bakverk
(Linnea poängterar att efterrätter inte räknas in här, man kan ju skapa regler i alla sammanhang så att säga)

Linnea
- Rullrån
- Morotskaka
- Semlor

Camilla
- Kanelbullar
- Blåbärsbullar
- Havrekakor

Om att dyka

Det kan vara som att bli inkastad mitt i inspelningen av "Hitta Nemo". Färgglada fiskar överallt, turkost vatten och ett helt gäng med elva hajar simmade förbi (mamma, de är ofarliga - du kan andas ut). Tryckutjämningen med öronen var däremot lite besvärlig, men jag hoppas verkigen att set är någonting man lär sig hantera ju mer man dyker. Två dyk återstår tills jag har mitt cert och förhoppningsvis ror jag det i land i morgon. Vilken grej!

Snabb uppdatering

Nu har vi varit i Coffs Harbour några dagar, men allt som heter internet och mottagning var totalt skräpigt, så därför har det varit tystnad här. Allt har varit fina fisken. Idag tog bi oss vidare till Byron Bay och under helgen har vi ordnat så vi får göra det sista dyken så att vi (äntligen!) får våra dykcert. Här är hur fint som helst, världsbra strand, värme som heter duga och ett samhälle som huserar allt som man kan tänkas behöva (stor mataffär, gym, lite klädbutiker med mest surfarshorts och dylikt, pubar och ett par nattklubbar).

Nu är det dags att sova, klev upp kvart över fem imorse för att hinna med bussen och uppstigning klockan sex imorgonbitti för att kunna vara på dykstället redan klockan sju. Jag har gått och blivit ovan vid dessa tidiga morgnar tror jag minsann...

Mellalandning och strunt

Åter i Sydney igen, vi landade med planet vid 18 och 23 går bussen som ska ta oss norrut. Flygbolaget Tiger Airways var billigt nå jävulskt vilket såklart är bra, men flygstolarna på planet var så tight placerade att ryggstödet nästan lutade framåt i kombination med att det kändes som att den asiatiska mannen framför mig satt i mitt knä. Är man en snål backpacker så är man.

Idag har jag och Linnea roat oss med att bygga topp tre-listor gällande allt mellan himmel och jord. Tänkte bjuda på en av dem, inte för att jag tror att era intressesmurfar hoppar upp och ner av glädje, men det fina med att ha en egen blogg är att man bestämmer helt själv. Hur töntigt det än må vara.

Topp tre livsmedel (utan inbördes ordning)
Linnea
- Choklad
- Salta cashewnötter
- Spenat

Camilla
- Naturell yoghurt
- Ägg
- Citron

Ett annat föga viktigt konstaterande är att om vår resa vore sällskapsresan skulle Camilla vara Ole och Linnea vara Stig-Helmer. Varför då detta, tänker ni förhoppningsvis. Tänk scenen då radarparet sitter brevid varandra påväg till Mallorca. S-H vill ha mer juice och Ole säger att det bara är att trycka på knappen ovanför, den bredvid bältessymbolen. S-H håller upp sin juicemugg, trycker på knappen och väntar på att muggen fylls. Ole bryter ihop över S-H dumhet, S-H förstår inte varför alla tittar med konstiga blickar på honom. Det här skulle som sagt lika gärna kunna vara jag och Linnea. Man får åtminstone ofta tillfälle att skratta och det sägs ju förlänga livet!

Om våra planer

Imorgon flyger vi till Sydney, väntar där några timmar och tar sedan en nattbuss upp till Coffs Harbour, där vi hänger några dagar. Sedan är det Byron Bay som gäller.

Nu ska vi handla middag. Havregrynsgröt och äggmackor är väl godkänd middag om man ätit pannkakor till frukost och ris och citronkyckling på kinarestaurang till lunch?

Ha det gott, så hör jag av mig igen när vi kommit till Coffs Harbour!

Fitzroy

En stadsdel i Melbourne där butikerna och cafeerna gör att man förflyttas sisådär sextio år bakåt i tiden. Magiskt! Och samtidigt trist att man reser med en begränsat stor ryggsäck, så utrymmet för shopping är väldigt minimalt. Så mycket fina gamla grejer det finns, det är ju inte riktigt klokt! I sommar, då ska jag gå på loppisar så det står härliga till.

Solig dag

Från taket på vårat hostel i Melbourne

Citronmarängpaj

Ojoj. Igår åt jag och Linnea det godaste på länge. En alldeles perfekt citronmarängpaj som var sådär alldeles lagomt sörsyrlig. Lovely.

Förövrigt har Melbourne fortsatt att behandla oss väl. Igår tränade jag lite, ett cykelpass och BodyPump. Sedan häng i bubbelpoolen och bastun. Gött. Efter det gick vi på stan och spanade runt. Idag ska vi åka ut till St Kilda för att kika på stadens strand och så är det visst Någon marknad sm sägs vara bra där.

Melbourne, vilket ställe

När man kommer till en ny stad får man oftast snabbt en känsla av vad man tycker om den. Väldigt sällan är känslan så slående som när vi kom hit till Melbourne - det här känns verkligen som en stad som jag skulle kunna tänka mig att bo i. Trevlig atmosfär, inte alltför stojigt och stimmigt trots att det är runt fyra miljoner invånare (om jag inte är helt ute och cyklar). Spårvagnar finns över hela stan och det är lätt att ta sig runt. Här i Melbourne ska vi fortsätta upptäcka stan och omgivningarna, dessutom ska vi träffa Cathrine som är här och jobbar, en tjej från Kanada som jag och Linnea lärde känna i London förra sommaren.

Vi stannar här tills tisdag då vi flyger tillbaka till Sydney och börjar bussresan norrut.

Det om detta. Nu ska jag snabbduscha och dyka ner i sängen - är galet trött eft att ha åkt buss hela natten och sovit därefter. Nya tag imorgon!

Om att vara korkad

Jag är mycket väl medveten om att jag är laktosintolerant. Även om jag inte vill erkänna det ens för mig själv så är det ett faktum som inte går att förneka. Lite trist med tanke på att naturell yoghurt är något av det bästa jag vet, men det är en annan historia. Hur som helst så tänker min dumma ärthjärna gång på gång att "äh, jag är bara pjåskig" och så äter av det laktosstinna jag bjuds på.

Men så fel jag har.

Gång på gång.

Nu ligger jag här i en soffa i Merimbula, nattbussen till Melborne går om några timmar och jag har sådär galet jävla ont i magen.

Rackarns rabarber.

Och det värsta är att jag säkert kommer göra om samma misstag snart igen, efter att jag tänkt "äh, jag är bara pjåskig". Är huvvet dumt får kroppen lida, som man brukar säga.

Regnet

Alltså, idag har det regnat så mycket att jag börjat fundera på om regndropparna här i världen kommer att ta slut. Och den intressanta aspekten i den här kråksången är att det ska fortsätta regna imorgon. Galet.

Den australienska gästfriheten

För någon dag sedan var vi på grillmiddag hemma ägaren med familj till Diver's Lodge här i Merimbula. Väldigt trevligt, men inte riktigt vad vi som är svenska in i ryggmärgen är vana vid. Gång efter annan blir man fascinerad över hur vänliga och öppna många är här. Jag tänker att det är klimatet som gör skillnad; när det är kallt som sjutton ute ligger det närmre till hands att sitta hemma och kura i soffan invirad i en filt.

Men vad vet jag.

Det är hur som helst väldigt trevligt med gästfrihet.

Om att vara flexibel

Halva dykkursen är avklarad, resten ska vi klara av längre norrut längs östkusten då det bara varit runt 30 cm sikt i havet här senaste dagarna. Trist, men sånt som händer. Vi stannar i det här lilla söta kustsamhället med en fantastisk strand till torsdagkväll då vi tar en nattbuss till Melbourne. Allt väl, med andra ord.

Hur har ni det hemma i Sverige?

Man blir ju nästan religiös

Barfotalöpning på stranden precis ovanför vattnet, solen håller på att gå ner, det är nästan helt folktom om man bortser från några fiskare och ett par pensionärer på promenad.

Halleluja.

Amen.

Om dykkursen

Vår lärare vid namn Bruce är inte i 30-årsåldern, snygg, solbränd och vältränad. Han är närmare 60, har gråspräckligt hår och lite gubbmage. MEN, förtrösta icke, han är så bra på det han gör att hälften vore nog. Pedagog ut i fingerspetsarna, trevlig och med en dykerfarenhet som heter duga. Vi är nöjda. Idag har vi haft teori hela dagen, imorgon ska vi dyka i bassäng och om allt går enligt planerna är det riktiga dyk som gäller i början på nästa vecka. Just nu är vädergudarna inte riktigt på vår sida, det regnar och blåser som sjutton och om det håller i sig får vi helt enkelt ta uppdyken någon annanstans där det passar bättre.

Merimbula

Ett ganska sömnigt samhälle dit många flyttar efter pensionen. Här hänger vi nu, känns bra. Hostellet vi bor på är såpass litet att det känns som att vi är en liten familj. Igår satt vi ett helt gäng och tittade på "The Notebook" och alla bölade ikapp. Idag har vi ätit kängru (!) och imorgon ska jag och Linnea gå dykkurs med en instruktör som heter Bruce. Vi hoppas att han är en vältränad, solbränd 30-åring (för visst låter det som att han kan vara det på namnet?!), men tänker att han säkert är en gråhårig halvtjock gubbe med några år kvar till pensionen. Det blir nog bra i vilket fall som helst.

Nu: Sova som en stock.

Over and out.

Ögonstenen

Ni kan andas ut

Lammet som vi räddade ( http://sandra-camilla.blogspot.com.au/2012/02/om-min-dag.html ) mår nu mycket, mycket bättre.

Lite visdom vi lärt oss här

what garlic is to food
insanity is to art

Fågel, fisk eller mittimellan

Gött liv

Linnea, värmen och vattnet

Dagens jobb

Om framtiden

På onsdagkväll åker vi vidare mot nya mål, nämligen till Merimbula som är ett litet samhälle vid havet någon timmes bussresa från farmen där vi är nu. Där stannar vi åtminstone några dagar och eventuellt tar vi också dykarcert där. Därefter åker vi ner till Melbourne, hänger där någon vecka och sedan är tanken att vi ska hitta något billigt flyg upp till Sydney igen för att fortsätta med buss upp efter östkusten med Cairns slutmål.

Idag har vi även lyckats boka om flygbiljetten hem till Sverige så att det ska passa med sommarens jobb för landstinget. För ja, även jag har bestämt mig för att vara i Umeå i sommar. Så den 11 juni, strax före midnatt, är vi åter på svensk mark. Nu återstår bara att boka inrikesflyg både i Sverige och Australien, från Cairns till Sydney och från Stockholm till Umeå.

Det om detta.

Nu ska jag klia på mina myggbett och kolla på Sound of Music.

På promenad

Jag gillar får

Söndagslåten

Nomineringar:

Lou Reed - Perfect day
Lasse Lindh - Du behöver aldrig mer vara rädd
A Camp - I can buy you
Lars Winnerbäck - Söndag 13.3.99
Blackmore's Night - Castles and dreams
Nik Kershaw - The Riddle
John Mayer - Gravity
Carl Johan Vallgren - Lycklig
Damien Rice - The blower's daughter

Lyssna, känn in känslan.

Vilken röstar du på som bästa söndagslåt?
Skriv din åsikt som en kommentar! Tipsa gärna också om annan musik med "söndagsfeeling".

Varför? Bara av den enkla anledningen att söndagar är en av veckans allra bästa dagar. Lugnt, avstressat och sådär alldeles perfekt. Om man är i Sverige, Australien eller varsomhelst i världen spelar mindre roll, känslan är universell.

Söndagskänsla

Jag och Linnea hade inte räknat med att vi skulle få några lediga dagar alls här på farmen - när man jobbar runt fyra timmar om dagen känns det som att man är ledig galet mycket ändå. Och när jobbet innebär att valla får, klippa till skogsbärsbuskar och koka äppelmos känns det ändå knappt som att man jobbar fastän man gör det. I fredagskväll satt vi och pratade om det och för Wayne och Angela var det helt självklart att vi skulle vara lediga hela helgen. Bra där. Igår var vi på stranden en stund, men det var för varmt (!) för att stanna jättelänge. På vägen hem stannade vi till på ett glasshak som drivs av en italiensk familj i det lilla samhället. All glass görs från grunden på stället och det var verkligen något utöver det vanliga. På kvällen lagade jag och Linnea middag, med svenskt tema som utgångspunkt serverade vi köttfärsbiffar, morotsstuvning och kokt potatis. Gott och uppskattat! På kvällen var det sen dags för Christine, den tyska WWOOFaren, att åka härifrån vilket kändes lite tråkigt, men så är det ju i livet. Folk kommer och går, man får vara tacksam och ta vara på vad möten med alla möjliga människor ger. 

Idag är det söndagskänsla deluxe; sovmorgon, långpromenad, lunchmackor på altanen där vi fortfarande sitter kvar, jag har just lusläst The Sydney Morning  Heralds helgbilaga och Linnea sitter med en bok i knäet.  Nu i eftermiddag ska vi följa med på en ridtur, kanske gå en till långpromenad till och ikväll tror jag minsann att det blir att äta gomiddag (köttet ligger i detta nu och götter till sig i marinaden) och kanske se en film. Jag är så tacksam över vad detta enkla liv gör med mig, jag mår så himla bra av att leva lite kravlöst och okomplicerat. "No worries"-attityden är defintivt någonting jag ska ta med mig till mitt vardagsliv hemma i Umeå.

Yo man! (vid tangenterna: Linnea!)

Vätskepaus. Fett nice B-)

Känslan

När jag var i gissningsvis tolvårsåldern brukade ibland ett gäng stanna kvar efter innebandyträningarna och ha bastutävling med varandra. Reglerna var enkla, men rättvisa - den som satt kvar längst i bastun vann. Oavsett vilken placering man lyckades kamma hem i tävlingen var man alltid helt totalt genomsyrad av värme när man till sist kastade sig mot bastudörren och ut mot friheten. Det kändes som att varenda cell i kroppen kokade. Lite av den känslan får man av att vara ute och valla kor och får, byta hagar till dem alla för att optimera grästillgången, i strålande sol från klarblå himmel i Australiens sommarvärme som idag var runt trettofem grader. Det är först nu, efter en kall dusch klockan sju på kvällen, som jag känner att min kropp början få normal temperatur. Jag gillar't.

Ni vet känslan när man kör efter en väg och så plötsligt hoppar det fram ett halvdussin renar framför bilen. Man tänker att det var då sjäva fan att de korkade djuren ska vara här just nu. Gaaaah. Och så kanske de hoppar av vägen, bara för att en halvsekund senare hoppa tillbaka igen. Tillbaka på ruta ett. Renjävlar. Precis så är känslan för de som bor här, men med kängrur istället för renar. Vi agerar på äkta turistvis och är superfascinerade av de hoppande djuren. Ååååhhh sååå söööt. Ser du därborta?! Och där är en kängrubäbis!
Men kängrur är och kommer nog för mig alltid vara tusenfalt mer fascinerande än renar. Idag såg vi till och med ett gäng kängrur hoppa fram över de vidsträckta ängarna medan solen höll på att gå upp och vi var ute med syfte att spana efter förrymda lamm. Magiskt. Det är sådana stunder man känner känslan av sin egen litenhet här på jorden. Och fascination över naturen.

Känslan att ge en tam alpacka mat direkt från handen, känna sig alldeles trött i kroppen av hårt jobb och värme i kombination, ta hand om lamm som inte mår bra, spela kort på verandan på kvällen i ljudet av syrsor eller att dricka ett glas vin och prata djupt om livet med människor som man nyss lärt känna är också bra. Men mer om det en annan gång.

Såhär ser vi ut idag

Gårdagens pizzabak

Om min dag

Efter frukosten så blev det björnbärsrisrensning fram till lunch. Solen sken, fåglarna kvittrade och flugorna var inte överdrivnet påflugna. Bra. Lunch bestående av rostsmörgås x2 med lite alla möjliga pålägg (standardlunch på både den här och förra farmen) gör att man dämpar i alla fall den värsta hungern. Positivt med att inte ät en stadig lunch kan vi ju konstatera är att man inte behöver dras med paltkomeliknande symptom. Hur som helst, efter lunch kokade vi äppelmos på hemplockade äpplen och tomatsås till pizza på tomater från gården. Underbart. Jag var ute och plockade fikon från fikonträdet som växer runt knuten och i jämförelse smakar de dyra sakerna som kallas fikon som brukar säljas på ICA som ett skämt. Eftermiddagen fortsatte. Jag och Linnea gick iväg på en promenad genom fårhagarna med syfte att ta oss bortöver för att fortsätta promenaden i nationalparken som ligger vid tomtgränsen. Då ser vi plötsligt någonting ligga på marken

MEN DET ÄR JU ETT LAMM!

Hjärtat mitt slits i bitar när det lilla lammet ligger ioch flåsar i den nästan trettiogradiga värmen, inte orkar resa sig upp och ser okry ut. Inte bra. Inte bra alls. Jag bär lammet hem till gården, Linnea öppnar grindarna längs vägen och plötsligt händer det man inte alls längtar efter.

Det sjuka lammet får diarre.
Allt hamnar på mig som bär den lilla lurviga saken.
Det rinner på mina kläder och ner längs mina ben.

Jag svär. Lägger försiktigt ner lammet för att försöka få bort den värsta smutsen genom att dra mig själv i gräset. När vi senare kommer hem skyndar Angela och Wayne till undsättning, de tar över rodret och ger det stackars lammet den specialbehandling den behöver för att pigga på sig. Jag sköljer av mig själv med vattenslangen. Vad gör man inte för sjuka små lamm?

En välbehövlig dusch senare packade vi alla in oss i bilen och åkte till en nära vänner till husfolket. Där bakade vi egen pizza som vi åt med stor aptit tillsammans med en kall öl och livet kändes lite sådär otroligt bra som det kan kännas ibland.

Dagen avrundades med den absolut klaraste stjärnhimmel jag sett i hela mitt liv. Helt magiskt. Det kändes som att stjärnorna var så nära att man nästan kunde plocka ner dem om man sträckte lite på sig.

Nu ska jag sova.

Imorgon är en ny dag. Jag hoppas att den blir lika bra, men utan sjuka lamm.

Godnatt!

Ny dag

Efter en frukost bestående av mjölk, havregryn och hemmaplockade skogsbär är det nu dags att ta sig an en en ny dag. På med spf 30+ över hela kroppen, precis som alla andra dagar, sedan är det bara att börja jobba. Vet inte riktigt vilka arbetsuppgifter som blir våra idag, men om jag får gissa blir det plockning av björnbär, äpplen och päron, sedan kokning av äppelmos. Men man vet aldrig. Husfolket kanske har någonting annat i kikaren.

Tyska smaker

Christine är en tysk tjej som också bor här på farmen med oss. Idag lagade hon mat, en brödrulle fylld med surkål, bacon och spiskummin. Det var faktiskt mycket godare än det låter, oväntat nog. Min uppfattning kan dock ha speglats av det faktum att jag innan middagen var så hungrig att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Men vad vet jag. Nya smakupplevelser är alltid en bra sak.

Den jag saknar mest hemifrån

Det är mamma och pappas hund. Ni får tycka vad ni vill, men så är det och sån är jag. Honom kan man ju vare sig skriva mail till eller prata på Skype med. Åh.

Vad vi såg under morgonens promenad

Mysig. Eller inte. Jag föredrar fåren.

Ett sjukt lamm

Är man inte pigg får man åka på hästryggen, sådana är reglerna. Speciellt när man är sådär söt.

Linnea in action

Idag har varit en fårvallningsdag

Och jag trivs i rollen som fåraherde vill jag lova!

Några av många

Semlor!

Fettisdag

Det visade sig att Angela som är frun i huset där vi bor nu flyttade till Australien från Sverige för 25 år sedan. Idag kom vi på att det är fettisdag hemma i kyliga lagomärbästlandet, så jag och Linnea fick i uppgift att styra upp ett semmelbak och här ser ni det nygräddade resultatet. Ikväll vankas semmelfika! En bonus var att jag fick lindra baksuget som har börja infinna sig. När jag kommer hem igen så ska jag minsann få surdegarna livliga och brödet kommer att vara sådär alldeles perfekt med knaprig skorpa och storhåligt innanmäte. Hoho i bakglädjeluren!

Linnea hetsäter passionsfrukt

Och vad kan man annat göra när man plockat dem alldeles solmogna från trädet i trädgården? Smakar sådär magiskt gott.

Fionas päron och Linnea

Oj, vad de varit med om mycket i sina liv! De var verkligen hejjare på att berätta om allt mellan himmel och jord.