Om livet

Internet har varit väldigt begränsat på sistone, men nu har min själsfrände Linnea hjälp mig på distans genom att ladda på min telefon med någon internetgrej. Hur som haver har jag obegränsad tillgång till facebook och twitter, men allt annat begränsat. Knepigt, men det är bara att go with the flow. Därför finns jag på facebook mest ett tag framöver. Och det är pilligt att skriva på telefonen, så uppsatserna får vänta till senare. Summa summarum kan jag säga att jag har det precis hur bra som helst, det är nästan så att jag måste nypa mig i armen för att förstå att det inte är en dröm. Vad jag förstår har Linnea och Mattias det också finfint, de har kommit ganska långt norrut vid det här laget. Så ni kan andas ut, ingen anledning till oro över oss hemma i Svea Rike. Hoppas att ni alla har det strålande, stora kramar.