Att vara det svarta fåret

Jag satt i en av fåtöljerna i den enda fåtöljgruppen som finns på hostellet. Läste bok, drack te. Det kommer en grupp nya människor, en efter en, men istället för att prata med mig eller sätta sig i någon av de lediga fåtöljerna bygger de en egen, ny, grupp av diverse sittmöbler. Så nu sitter jag ensam i en stor grupp av fåtöljer och bredvid står en en nybyggd, provisorisk sittgrupp full av människor.

Lustig känsla. Ser jag farlig ut? Bitsk? Tydligen.

Jag fortsätter att läsa min bok och dricka mitt te. Bryr mig inte ens lite, men det var verkligen som att vara mitt i en studie i socialpsykologi.