Med handen på hjärtat

Det var flera år sedan sist.

Ikväll är det Allsång på Skansen och jag tittar.
Premiärprogram för sommaren, till och med.

Svensk sommar. So to speak.

Gör det bara

Om du ska göra någonting idag, så lyssna på dagens sommarpratare i P1.

Oj, så bra han är, Pär Johansson.

Jag går nu, sa kon

Det var knappt så man hann säga hejdå.

Jädrar i mig

Benen håller på att gå av och då menar jag GÅ AV. Om jag började med stegräknare skulle den nog tuppa av efter halva arbetsdagen. Det går heller inte att smörja in hela sig i liniment eftersom landstingets pryda policy innebär luktfritt. Även rökfritt, snusfritt, smutsfritt, sockerfritt, värmeljusfritt och kanske framförallt PENGAfritt finns med på listan. Med pengafritt innebär att verksamheten ska kosta ingenting. Men ge god omvårdnad, det ska man.

Jag gör det för leendena man får. Det ger så mycket att mitt hjärta smälter som en piggelin på en varm klippa vid medelhavet.

Leendena.

Tack för blomman mamma

Tyvärr var den prompt tvungen att lägga sig för att vila lite innan vi kommit hem.

4 i topp

Klippor att sola på jättenära hemifrån.
Grumme Citronsåpa.
Rosépeppar.
Sommarcaféer i ladugårdar på landet.

Äggstrapris

När familjen var i Stockholm för inte alltför längesedan passade vi på att stanna och köpa ägg på ett ställe på hemvägen.
Tyckte hela situationen kändes så härlig; plocka åt dig så många kartonger ägg du vill ha, lägg pengarna i lådan och
om du behöver växel så finns det också. Jag tror inte ens att man kan stava till ordet stöld här.

Vilken tur.

Nu ska jag berätta

Trots att väckarklockan började låta förfärligt hemskt redan halv sex imorse är jag vid gott mod. Den här midsommaraftonen har varit alldeles lysande. På jobbet har alla varit glada, några kollegor var och plockade blommor att ställa på borden och solen har strålat från en alldeles blå himmel. Jag, iklädd foppatofflor och landstingets arbetspyamas, gick en rullstolspromenad ute på sjukhusområdet med en svårt cancersjuk, men väldigt trevlig, dam. Hon kommenterade vår lilla utflykt som "välgörande för både dig och mig" och hon anar nog inte hur rätt hon hade.

När arbetspasset var till ända packade jag ihop mig, mina prylar och drog till föräldrahemmet. Deras altan är ju helt oumbärlig. Piggelin, tvätthängning på utomhustorkvindan, tidningsläsning och allmänt en skön känsla av att midsommar är fantastiskt.

Familjen är bortbjudna, så det är bara jag och Chabo the dog som håller ställningarna här i huset ikväll. Vi har just varit ute på promenad i kvällsolen och nu ska jag kika på film. Snart måste jag sova, är vansinnigt trött. Det blev en oambitiös midsommar, men ack så värt ändå.

Jag är svårt nöjd.

Och jordgubbarna! Jag glömde nämna dem. Åh, så ljuvliga.

Tämligen välklädd och onekligen fräknig midsommarfirare.

I mitt område har någon varit extra fiffig och skapat en midsommarstång på en befintlig skylt. Lysande! Varför göra mer arbete än nödvändigt?

GLAD MIDSOMMAR!

Sommarnatt

Det är midnatt, men ännu alldeles ljust utanför fönstret. Är det inte en härlig årstid det här, så säg. Har precis kollat på lite film, den var faktiskt riktigt bra. Feel good är nog min melodi.

Solskensdag

Ljuvliga onsdag

Har vaknat efter en natt då drömmarna löpte amok. Bakade lite fillimpa, bra matsäcksbröd. Eller till förmiddagsfikat på jobbet. Snart kommer en vän och hämtar upp mig, en väntrio ska luncha på en herrgård.



Sådana här dagar är ju precis hur härliga som helst.

Och nu mina damer och herrar blir det bildvisning

Sommarnätter är fint.

Jag fick rosor på min födelsedag!

Igår hade jag födelsedagsfika och lite kompisar kom över. Jag hade bakat brownies. Gör det du också, vettja!

Jag och brorsan käkar restmiddag i solskenet på balkongen.

Familjefika.

I min lägenhet.

Fotot som är i ramen har min vän Kerstin tagit.

Det är tråkigt att hon bor så långt borta.

Oj minsann. Godis i skålen!

Frida, här på spelkväll hemma hos Sofia.

Sofia och hennes kattbäbis vid namn Dexter.

Idag för ett år sedan

Den 21 juni är min födelsedag. Förra året den här dagen var jag i Peru. Jag och en vän var och backpackade i Sydamerika och just den här dagen skulle vi ta oss från Arequipa till Puno. Det här är i början av vår resa och det har ännu inte riktigt gått upp för oss hur det verkligen fungerar i Sydamerika gällande infrastruktur. När vi kommer till busstationen står det människor som gastar, den enda högre än den andra, namn på olika städer. Man får anstänga sig för att med våra otränade svenska öron verkligen höra vad de säger. Efter ett tag har vi hittat en utropare och stoppar honom mitt i galandet "PUNO, PUNO, PUUUNOOO" och vi betalar snabbt de ynka slantar det kostar (motsvarande 15 kronor) att ta sig med deras bussföretag resan som beräknas ta åtta timmar. Han vallar snabbt iväg oss till bussen, tydligen är det snart avgång. Senare kommer vi på att avgång sker när bussen är fylld med resenärer, men det kan vi ju omöjligt veta nu. Ombord på bussen är det bara vi som inte är av inhemsk härkomst. Vi blir utstirrade. Det är varken första eller sista gången. Säkert låter också vårt märkliga språk otroligt knäppt i deras öron.

Om man tycker att svenska bussar är trånga har man aldrig åkt en peruansk dito. Vi skumpar iväg och tjattrandet på spanska från våra medresenärer är öronbedövande. Men man lär sig koppla bort. Lyssna lite på iPod och knapra på ett kex. Någon timme går. Dricka lite vatten. Någon timme till försvinner. Då börjar både jag och Jessica känna behov av att uppsöka en toalett. Att det skulle finnas någon sådan på bussen är inte ens tänkbart i fantasin, således antar vi att bussen komer stanna någonstans. Kommunikationen är lite bristande, då engelska inte går att göra sig förstådd på. Med andra ord sitter vi och väntar på toastopp alltmedan temperaturen i bussen stiger för varje sekund. Till slut är det fruktansvärt varmt i bussen, jag och Jessica orkar inte ens prata med varandra. Vid det här stadiet orkar vi inte ens lyssna på iPodens skvalande. Magen värker, det känns som att blåsan ska sprängas om man inte får gå på toa snart. Att hitta en ställning på det minimala utrymme man har till förfogande, där man inte låter armarna vila vid sin egen kropp är i princip omöjligt, men vi gör vårt bästa. Ett par timmar till går.

När vi tillslut stannar känns det som en skänk från ovan. Vi följer med strömmen och det finns en toalett bakom det lilla fallfärdiga hus som tjänstgör som kiosk. Det är ingen bakom oss i kön, men det är ingenting vi tänker särskilt på. När det blir min tur är lättnaden stor, men precis då blåsan har släppt på trycket och jag andas ut för första gången på länge skriker Jessica, som står utanför toadörren, "BUSSEN ÅKER!". Snacka om att bli berövad på ett fantastiskt ögonblick. Hon springer dit och lyckas stoppa chauffören, tur i sammanhanget är att hon även lyckades hålla kvar dem tills jag kom springade med andan i halsen och slarvigt uppdragna byxor.

Bussresan fortsätter. Jag har fått tömma halva blåsan och Jessica inte alls. Värmen är fortfarande lika kvävande, men nu är vi mest tacksamma att vi ens är med bussen då alternativet att bli lämnad ensamma i en peruansk håla utan packning minst sagt inte känns lockande. Överhuvudtaget.

Någon timme till passerar. Och ytterligare någon. Vi båda halvligger i en slags dvala på våra säten.

Plötsligt börjar det vara lite bebyggelse utanför fönstrena, inte längre enbart sandberg och öken. Folk börjar röra på sig. Det blir ännu tätare bebyggelse. Vi är visst framme. Man tror inte att det är sant.

Men det är ingen dröm. Vi har änligen anlänt till Puno. Här bor vi på hostellet med de trevligaste ägarna av dem alla. Vi dricker vätskeersättning, går på toa i lugn och ro och känner att livet inte är så pjåkigt trots allt.

Vi käkar kinamat till middag och Jessica kollar lite ironiskt på mig och säger "grattis på födelsedagen då!" och vi skålar i cola, som vi dricker dagen till ära.

Måste förtydliga

I sommar jobbar jag som undersköterska på onkologen (dvs en cancerklinik). Igår pratade jag med en kompis som sa att "du trivs inte så bra på jobbet eller?" och detta grundar hon tydligen på vad jag skrivit här på bloggen.

Det är fel.

Jag trivs. Det är mycket att komma in i, att vara ny på jobbet är nog nästan alltid påfrestande i sig och på onkologen har många patienter som är väldigt sjuka - vilket naturligtvis leder till ytterligare påfrestning. MEN, jag gillar verkligen att arbeta med människor, det är nog det jag trivs allra bäst med när jag tänker efter. Stämningen på avdelningen är god och kollegorna väldigt snälla och hjälpsamma. Man blir kanske lite extra ödmjuk av att jobba med cancersjuka år efter år, i alla fall tror jag det när jag ser hur stora och varma hjärtan mina erfarna kollegor har. Jag kommer att lära mig mycket, mycket i sommar. Denna kunskap kommer jag att ha nytta av både privat och i en framtida sjuksköterskeroll.

Är det någon som skojar med mig?

En sagolik trötthetskänsla vällde precis över mig. En iskall dusch och kindnyp är definitivt inte tillräckligt för att kvickna till. Dessutom skar jag mig på rakhyveln när jag skulle raka benen, så ett miniblodbad upptod i badkaret.

Jag ska ta på mig partyhatten, höja musiken och hoppas på det bästa.

Hej och hå

Kan bocka av en lång jobbdag i kalendern. Check.

Ska försöka masa in mig i duschen och göra mig lite snygg, ikväll bär det av hem till en kompis där vi är ett gäng som ska käka middag, spela spel och sedan är tanken att vi ska söka oss ner på stan och leta reda på ett dansgolv att skaka lite rumpa på. Egentligen skulle jag vilja ta en tvåtimmars powernap, men det är väl bara att nypa sig själv i kinderna och duscha iskallt så kanske man piggnar till.

Dagens duschunderhållning.

En ledig dag är en glädjedag

Fika hos grannarna. Mycket gott och väldigt trevligt.

Min provhyttgrannes ben ser inte riktigt ut att vara tillhörande en människa som är på samma sida 50års-strecket som jag. Typiskt! Jag måste kanske överväga att gå till en annan klädkedja nästa gång.

Bra cafélitteratur.

Regnet det öser ner, men vad gör väl det?

Jag är på sånt där äckligt bra humör. Skulle vilja skriva om en massa roliga saker, men jag hinner inte - ska vara hos grannarna om två minuter på fredagsfika.

Om choklad

Rebecca skriver läsvärt här.

Note to self

Spola inte ner en hårnål i handfatet fler gånger. Skulle potentiellt kunna orsaka besvär i framtiden.

Gör det bara

Läs New Yorks motsvarighet till Tjuvlyssnat.

Därför kommer folk att vända sig efter mig på stan

Min mamma hade shoppat loss på 50 %-ig rea på Apoteket och ville nu givmilt dela med sig. Då jag inte är den som tackar nej till sådana exeptionellt trevliga erbjudanden står nu som lycklig ägare till en ny duschtvål och bodylotion. På förpackningarna står i feta versaler SUNSET ORANGE. Detta innebär att jag hädanefter kommer att lukta som, och förmodligen även få utseendet av, en solnedgångsapelsin.

Om jag försvinner behöver ni inte gå skallgång och sånt trams, det är bara att starta receptorerna för solnedgångsapelsin i dina söta näsborrar så ska du nog snart lokalisera mig.

Bra va?

Status

Googlar roséviner och skriver en lista till systemet, bestämmer tårta till kommande födelsedag och har ett par alldeles för knalligt lila leggings på benen.

Lite smått stressande att veta

Om knappt 8,5 timmar ska jag infinna mig på avdelningen, iklädd arbetskläder och ett stort leende.

Biter mig hårt i handen för att inte boka en resa precis nu

Men jag blir sugen.

Dessutom skulle min tomatplanta dö om jag lämnade den.

...

Det här med fika

Landstinget bjuder inte de anställda på kaffe. På min avdelning måste man ladda en liten plastbricka med pengar, sedan dras det 2,5 kr för varje kopp. Vill man ha en smörgås eller någonting annat på förmiddag eller eftermiddag får man själv ta med det hemifrån. Utan undantag.

Ursäkta mig, men jag tycker detta är riktigt snålt. Bjud de anställda på fika, för fan. Eller ta en hundring betalt i månaden och bjussa sedan på kaffe och någon limpjävel.

Jag gissar att jag helt sonika får fortsätta att packa med både matlåda och macklåda. Typ resten av mitt liv.

Grattis.

Jag ska nog ta och köpa några sjukt fina plastlådor. Unna mig.
'Cause I'm worth it.

Åh

Den uppstekta laxen och potatisen satt som en smäck, nu laddar jag för kvällsjobb. Luggen är nyklippt, att de skulle ha 120 riksdaler för kalaset känns som ett smärre rån. Men det får det vara värt, vem vill se ut som en tvättäkta fågelskrämma i kalufsen?

Jobbet känns bra även om det är väldigt rörigt med alla intryck, men det är väl precis i sin ordning såhär efter en dag antar jag. Pusselbitarna faller förhoppningsvis på plats här eftersom.

Nu: kaffe.

Just nu

Är det dags för att göra sig iordning för att kunna gå till frisören här i området. Beställde en akuttid (nåja) igår, efter ett misslyckat försök att klippa luggen själv. Skönt att få det fixat av proffs.

Medan jag diskar sjunger Carl Johan Vallgren. Han är förresten författare också.

Att vara ny på jobbet

Godnatt.

Bra där

Ibland känns det rätt bra att vara född i detta avlånga land, trots allt.

Jobbstart, so to speak

Imorgon drar sommarjobbet som undersköterska på onkologen igång. Jag hittar inte till avdelningen, vet inte vilket omklädningsrum jag ska ha, var detta är och har endast en vag aning om hur det fungerar med klädautomaterna.

Men - det här kommer att bli precis hur bra som helst, jag känner det på mig!

Hem ljuva hem

Efter att ha hängt hos föräldrarna i några dagar är jag åter i mina egna kvarter. Härligt. Ikväll ska jag för första gången för i år ha skördefest. Eller det var kanske att ta i, men jag ska göra någon variant av pesto till middag med den egna basilikan. Åh, basilika luktar så gott att jag skulle kunna bada runt i det för jämnan. Det bästa i det här sammanhanget är att det även smakar väldigt gott. Mmm...

Men först ett träningspass. I nya träningstights. Tur, då slipper jag använda de som är noppiga och har hål i grenen. Vardagsglädje. I-landsglädje.

hundpromenadsögonblick

Såhär ser Chabo och jag ut idag. Om någon undrar.
Chabo är mamma och pappas hund aka. gullegris.

Jag är till höger i bild.

Om någon undrar.

att dra ner medelåldern

Här är de första. Sedan vällde de in.

Pensionärerna.

Det var visst någon spelning.
Då lämnade vi vårt bord till bättre behövande.

Dagens goda gärning.

lämpligt att bli trött med en kudde nära till hands

ett mycket trevligt fikasällskap

lingontema

i goda vänners lag

då man badat blir man blöt

bara poolen som fattas

jag hjärta sommar

Våffelsmeten är gjord, kaffet drucket, solstolen framplockad, boken bra, solen varm och solglasögonen på.

Kräftan

Idag har jag läst bok ute i solen. En ganska lång stund.

Nu är jag alldeles röd. Men bara på framsidan av kroppen, inte alls på baksidan. Ett tydligt stjärnmärke finns också efter mitt halsband.

Kanske ska gå en kurs i solen och dess inverkan på huden. Just idag har jag nog bara tänkt på att det var skönt att sitta i de värmande strålarna.

Ärthjärna.

Tänkvärt

Hittade via Maria till en text som SvD publicerat. Värd att tänka på.

Bygga broar

Snart ska jag cykla ner på stan, byta ett linne som var fint i provrummet, men absolut inte hemma, och sedan ta en fika med en gammal klasskompis. Vi gick låg- och mellanstadiet tillsammans.

Det är ju en halv evighet sedan.

Minst.

Det intressanta i den här situationen är att vi egentligen aldrig har umgåtts, varken då vi var klasskamrater eller efter. För ett par veckor sedan sprang vi på varandra på ett uteställe här i stan, vi pratade en stund och har efter det hörts på Facebook. Och nu ska vi fika.

Det kallar jag brobygge. Ett trevligt sådant.

Ryck upp dig, för fan

Jag tror att min solros är väldigt ledsen. Den tycker kanske att den nya krukan är ful. Jag säger till den att "var tacksam, det är mer plats för dina rötter!", men den lyssnar inte.

Tjurskalle.

Gnällstudio

Alltså.

Det här bröllopet. Ni vet alla vilket jag tänker på.

Varför denna hysteri? Överallt. ÖVERALLT.

Bröllopschoklad, bröllopsserviser, en egen tidning, medial uppmärksamhet till tusen. Och så vidare, om man säger så.

Jag såg alldeles just på Nyhetsmorgon. Klockan nio deklarerar programledaren att "Nu har vi kommit fram Bröllopsstudion, en programpunkt som vi har varje morgon mellan nio och tio".

Nu lyssnar jag på musik istället.

Semestertisdag

Idag har jag inte gjort så väldigt mycket. Ganska skönt.

Med den här bilden vill jag visa världen att jag faktiskt plockat sommarblommar och ställt i köksfönstret. Man ska aldrig sluta förvåna sig, som min pappa skulle ha sagt. Nu fattas bara att fylla skålen med någonting, jag har övervägt att lägga i färgglada knappar. Men hur skulle det se ut? Kanske är godis det enda rätta, trots allt.

Såhär glad och svettig kan man vara efter ett alldeles lysande spinningpass.
Adrenalinkickar är min drog. Kanske kaffe också när jag tänker efter.

Nu ska jag läsa Åsa Sandells bok där hon skriver om livet som proffsboxare. Kanske även dricka te ur koppen som min lillebror tycker ser ut som en blomkruka.

Avslutar med ett glädjande besked från Haiti.

En liten kvällsfilm också

Svensk alkoholpolitik. Jag säger då det.

Solen sken ibland och fåglarna kvittrade

Idag har jag hängt med en kompis som imorgon åker till Bergen i Norge och blir borta hela sommaren. Det blev en riktig heldag med sconesfrukost, lite shopping, glass, promenad, lunchmacka vid älven med tillhörande termoskaffe, promenad hem, lite Sex and the city och middag. Nu har hon precis cyklat hem till sina väskor. En trevlig heldag! Nu ska jag bara lyssna lite på Regina Spektor innan jag somnar. Disken finns ju kvar imorgon, eller hur?

Här på Svingen, den branta cykelvägen som är lite av ett riktmärke här i stan. Sjukhuset, där jag förövrigt ska jobba i sommaren, syns i bakgrunden.

Ciabatta med brie, salami och massa grönsaker. Kan det bli godare? Tveksamt.

Efter glassätning på café.
Jag tycker det är så fint med tegelväggar inomhus. Det ska jag ha när jag blir stor och har ett eget hus. Så det så!

Himlet är lite grå, sannerligen, men leendet är där det ska och shoppingkassarna i handen. Klar't och betal't!

Bilder säger mer än ord

Härligt har det varit i helgen vill jag lova!

Imorgon är det måndag, exakt en vecka innan sommarjobbandet börjar. LIVSNJUTNING på heltid fram till dess, så den kommande veckan fortsätter i den gångna helgens tema. Så skönt!