Surdegar

Nu snackar vi inte den riktiga varianten, som ger fantastiskt bröd om man lägger manken till. Nä, det är mer de där surdegarna som ligger och pyser i magen på ett mentalt plan jag vill komma åt. Min senaste är ett par jeans jag köpte för 400 kronor. Inte så jättefasligt dyrt, men en relativt stor summa i min CSN-baserade ekonomi. Men behöver man byxor, så behöver man byxor, som det gamla krigarordspråket säger, så jag tog tjuren vid hornen och inhandlade sådana. Nu när jag börjar använda dem så är ett jeansparen för stora i midjan och det är inte ens lönt att förhandla med butiken om att få lämna tillbaka dem; etiketterna är borttagna och bytesdatumet är passerat för någon vecka sedan. Damn. Så om ni ser en brud med ljusa jeans, som egentligen ska vara tighta, men istället har hängröv, så kan det vara mig ni ser.

Kul. Not.

Och framför allt så totalt jävla onödigt.