Den där känslan

Du vet, när man varit borta hela dagen på jobb/skola/gudvadvad och man kommer hem, har masat sig uppför trapporna till lägenheten, man öppnar dörren till sig egen lya, allt är becksvart eftersom ingen varit där och tänt medan du varit borta, man tänder lamporna, startar lite musik, tar en pepparkaka, låter fossingarna ta plats i tofflorna och man får slänga sig i soffan och BARA VARA. Man behöver inte vara trevlig. Inte le. Inte någonting. Bara vara.

Hur skönt är inte det?

Man behöver någon sådan stund och känsla mellan varven, tror jag.